Lamentations 5
1 Remember, LORD, what has come on us. Look, and see our disgrace.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Our inheritance is turned over to strangers, our houses to foreigners.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 We are orphans and fatherless. Our mothers are like widows.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 We have to pay for a drink of water; our wood is sold to us.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Our pursuers are on our necks; we are weary, and have no rest.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 We have submitted to the Egyptians and to the Assyrians, to get enough bread.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Our fathers sinned, and are no more; but we have borne their iniquities.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Servants rule over us: There is none to deliver us out of their hand.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 We get our bread at the peril of our lives, because of the sword in the wilderness.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Our skin is hot like an oven, because of the burning heat of famine.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 They raped the women in Zion, the virgins in the cities of Judah.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Princes were hung by their hands; elders were shown no respect.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 The young men grind at the mill; the boys stagger under loads of wood.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 The elders have gone from the gate, the young men from their music.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 The joy of our heart has ceased; our dancing is turned into mourning.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 The crown is fallen from our head; woe to us, for we have sinned.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 For this our heart is faint; for these things our eyes grow dim.
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 For the mountain of Zion, which is desolate; the foxes walk on it.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 But you, LORD, abide forever; your throne is from generation to generation.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Why do you keep on forgetting us? Why do you forsake us so long?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Restore us to you, LORD, and we shall be restored; renew our days as in former times,
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 unless you have completely rejected us and are angry with us beyond measure.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
