Psalms 88
1 [A Song. A Psalm by the sons of Korah. For the Chief Musician. To the tune of "The Suffering of Affliction." A contemplation by Heman, the Ezrahite.] LORD, the God of my salvation, I have cried day and night before you.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Let my prayer enter into your presence. Turn your ear to my cry.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 I am counted among those who go down into the pit. I am like a man who has no help,
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 set apart among the dead, like the slain who lie in the grave, whom you remember no more. They are cut off from your hand.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 You have laid me in the lowest pit, in the darkest depths.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Your wrath lies heavily on me. You have afflicted me with all your waves. (Selah)
Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 You have taken my friends from me. You have made me an abomination to them. I am confined, and I can't escape.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 My eyes are dim from grief. I have called on you daily, LORD. I have spread out my hands to you.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Do you show wonders to the dead? Do the dead rise up and praise you? (Selah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Is your loving kindness declared in the grave? Or your faithfulness in Destruction?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Are your wonders made known in the dark? Or your righteousness in the land of forgetfulness?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 But to you, LORD, I have cried. In the morning, my prayer comes before you.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 LORD, why do you reject my soul? Why do you hide your face from me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 I am afflicted and ready to die from my youth up. While I suffer your terrors, I am distracted.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Your fierce wrath has gone over me. Your terrors have cut me off.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 They came around me like water all day long. They completely engulfed me.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 You have put lover and friend far from me, and my friends into darkness.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
