Numbers 16
1 Now Korah, the son of Izhar, the son of Kohath, the son of Levi, took Dathan and Abiram, the sons of Eliab, and On, the son of Peleth, son of Reuben,
Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner, dessa togo till sig folk
2 and they rose up before Moses, with certain of the children of Israel, two hundred fifty leaders of the congregation, called to the assembly, men of renown;
och gjorde uppror emot Mose; och dem följde två hundra femtio män av Israels barn, hövdingar i menigheten, ombud i folkförsamlingen, ansedda män.
3 and they assembled themselves together against Moses and against Aaron, and said to them, "You take too much on yourself, since all the congregation are holy, everyone of them, and the LORD is among them: why then lift yourselves up above the assembly of the LORD?"
Och de församlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: »Nu må det vara nog. Hela menigheten är ju helig, alla äro det, och HERREN är mitt ibland dem; varför upphäven I eder då över HERRENS församling?»
4 When Moses heard it, he fell on his face:
När Mose hörde detta, föll han ned på sitt ansikte.
5 and he spoke to Korah and to all his company, saying, "In the morning the LORD will show who are his, and who is holy, and will bring him near to him. The one whom he has chosen he will bring near to him.
Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: »I morgon skall HERREN göra kunnigt vem som hör honom till, och vem som är den helige åt vilken han giver tillträde till sig. Och den han utväljer, honom skall han giva tillträde till sig.
6 Do this: take censers, Korah, and all his company;
Gören nu på detta sätt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din hop,
7 and put fire in them, and put incense on them before the LORD tomorrow: and it shall be that the man whom the LORD chooses, he shall be holy. You have gone too far, you sons of Levi."
och läggen eld i dem och strön rökelse på dem inför HERRENS ansikte i morgon; den man som HERREN då utväljer, han är den helige. Ja, nu må det vara nog, I Levi söner.»
8 Moses said to Korah, "Hear now, you sons of Levi.
Ytterligare sade Mose till Kora: Hören nu, I Levi söner.
9 Is it a small thing to you, that the God of Israel has separated you from the congregation of Israel, to bring you near to himself, to do the service of the tabernacle of the LORD, and to stand before the congregation to minister to them;
Är det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder från Israels menighet och givit eder tillträde till sig, så att I fån förrätta tjänsten i HERRENS tabernakel och stå inför menigheten och betjäna den?
10 and that he has brought you near, and all your brothers the sons of Levi with you? and do you seek the office of cohen also?
Åt dig, och åt alla dina bröder, Levi söner, jämte dig, har han givit tillträde till sig; och nu stån I också efter prästadömet!
11 Therefore you and all your company are gathered together against God. And Aaron, what is he that you murmur against him?"
Därför, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven rotat eder samman mot HERREN -- ty vad är Aron, att I knorren mot honom?»
12 Moses sent to call Dathan and Abiram, the sons of Eliab; and they said, "We won't come up:
Och Mose sände och lät kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs söner. Men de sade: »vi komma icke.
13 is it a small thing that you have brought us up out of a land flowing with milk and honey, to kill us in the wilderness, but you must also make yourself a prince over us?
Är det icke nog att du har fört oss hitupp ur ett land som flöt av mjölk och honung, för att låta oss dö I öknen? Vill du nu ock upphäva dig till herre över oss?
14 Moreover you haven't brought us into a land flowing with milk and honey, nor given us inheritance of fields and vineyards: will you put out the eyes of these men? We won't come up."
Ingalunda har du fört oss in i ett land som flyter av mjölk och honung, eller givit oss åkrar och vingårdar till arvedel. Eller tror du att du kan sticka ut ögonen på dessa människor? Nej, vi komma icke.»
15 Moses was very angry, and said to the LORD, "Do not respect their offering: I have not taken one donkey from them, neither have I hurt one of them."
Då blev Mose mycket vred och sade till HERREN: »Se icke till deras offergåva. Icke så mycket som en enda åsna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort något ont.»
16 Moses said to Korah, "You and all your company go before the LORD, you, and they, and Aaron, tomorrow:
Och Mose sade till Kora: »Du och hela din hop mån inställa eder inför HERRENS ansikte i morgon, du själv och de, så ock Aron.
17 and each man take his censer, and put incense on them, and each man bring before the LORD his censer, two hundred fifty censers; you also, and Aaron, each his censer."
Och var och en av eder må taga sitt fyrfat och lägga rökelse därpå, och sedan bära sitt fyrfat fram inför HERRENS ansikte, två hundra femtio fyrfat; du själv och Aron mån ock taga var sitt fyrfat.»
18 They each took his censer, and put fire in them, and laid incense thereon, and stood at the door of the Tent of Meeting with Moses and Aaron.
Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld därpå och strödde rökelse därpå, och ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet; och Mose och Aron likaså.
19 Korah assembled all the congregation against them to the door of the Tent of Meeting: and the glory of the LORD appeared to all the congregation.
Och Kora församlade mot dem hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet. Då visade sig HERRENS härlighet för hela menigheten.
20 The LORD spoke to Moses and to Aaron, saying,
och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
21 "Separate yourselves from among this congregation, that I may consume them in a moment."
»Skiljen eder från denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem.»
22 They fell on their faces, and said, "God, the God of the spirits of all flesh, shall one man sin, and will you be angry with all the congregation?"
Då föllo de ned på sina ansikten och sade: »O Gud, du Gud som råder över allt kötts anda, skall du förtörnas på hela menigheten, därför att en enda man syndar?»
23 The LORD spoke to Moses, saying,
Då talade HERREN till Mose och sade:
24 "Speak to the congregation, saying, 'Get away from around the tent of Korah, Dathan, and Abiram.'"
»Tala till menigheten och säg: Dragen eder bort ifrån platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams lägerställe.»
25 Moses rose up and went to Dathan and Abiram; and the elders of Israel followed him.
Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom.
26 He spoke to the congregation, saying, "Depart, please, from the tents of these wicked men, and touch nothing of theirs, lest you be consumed in all their sins."
Och han talade till menigheten och sade: »Viken bort ifrån dessa ogudaktiga människors tält, och kommen icke vid något som tillhör dem, på det att I icke mån förgås genom alla deras synder.»
27 So they went away from the tent of Korah, Dathan, and Abiram, on every side: and Dathan and Abiram came out, and stood at the door of their tents, and their wives, and their sons, and their little ones.
Då drogo de sig bort ifrån platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams lägerställe; men Datan och Abiram hade gått ut och ställt sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och barn, både stora och små.
28 Moses said, "Hereby you shall know that the LORD has sent me to do all these works; for they are not from my own mind.
Och Mose sade: »Därav skolen I förnimma att det är HERREN som har sänt mig för att göra alla dessa gärningar, och att jag icke har handlat efter eget tycke:
29 If these men die the common death of all men, or if they be visited after the visitation of all men; then the LORD hasn't sent me.
om dessa dö på samma sätt som andra människor dö, eller drabbas av hemsökelse på samma sätt som andra människor, så har HERREN icke sänt mig;
30 But if the LORD make a new thing, and the ground open its mouth, and swallow them up, with all that appertain to them, and they go down alive into Sheol; then you shall understand that these men have despised the LORD." (Sheol h7585)
men om HERREN här låter något alldeles nytt ske, i det att marken öppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, så att de levande fara ned i dödsriket, då skolen I därav veta att dessa människor hava föraktat HERREN.» (Sheol h7585)
31 It happened, as he made an end of speaking all these words, that the ground split apart that was under them;
Och just som han hade slutat att tala allt detta, rämnade marken under dem,
32 and the earth opened its mouth, and swallowed them up, and their households, and all the men who appertained to Korah, and all their goods.
och jorden öppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras ägodelar;
33 So they, and all that appertained to them, went down alive into Sheol: and the earth closed on them, and they perished from among the assembly. (Sheol h7585)
och de foro levande ned i dödsriket, de med allt vad de hade, och jorden övertäckte dem, och så utrotades de ur församlingen. (Sheol h7585)
34 All Israel that were around them fled at their cry; for they said, "Lest the earth swallow us up."
Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.
35 Fire came forth from the LORD, and devoured the two hundred fifty men who offered the incense.
Men eld gick ut från HERREN och förtärde de två hundra femtio männen som hade burit fram rökelse.
36 The LORD spoke to Moses, saying,
Och HERREN talade till Mose och sade:
37 "Speak to Eleazar the son of Aaron the cohen, that he take up the censers out of the burning, and scatter the fire yonder; for they are holy,
»Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han skall taga fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem långt bort,
38 even the censers of these sinners against their own lives; and let them be made beaten plates for a covering of the altar: for they offered them before the LORD; therefore they are holy; and they shall be a sign to the children of Israel."
ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat -- de mäns som genom sin synd förverkade sina liv -- dem skall man hamra ut till plåtar för att därmed överdraga altaret; ty de hava varit framburna inför HERRENS ansikte och hava därigenom blivit heliga. Och de skola så vara ett tecken för Israels barn.»
39 Eleazar the cohen took the bronze censers, which those who were burnt had offered; and they beat them out for a covering of the altar,
Då tog prästen Eleasar kopparfyrfaten som de uppbrända männen hade burit fram, och man hamrade ut dem för att därmed överdraga altaret,
40 to be a memorial to the children of Israel, to the end that no stranger, who isn't of the descendants of Aaron, comes near to burn incense before the LORD; that he not be as Korah, and as his company: as the LORD spoke to him by Moses.
till en påminnelse för Israels barn att ingen främmande, ingen som icke vore av Arons säd, måtte träda fram för att antända rökelse inför HERRENS ansikte, på det att det icke skulle gå honom såsom det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad HERREN hade sagt honom genom Mose.
41 But on the next day all the congregation of the children of Israel murmured against Moses and against Aaron, saying, "You have killed the LORD's people."
Men dagen därefter knorrade Israels barns hela menighet emot Mose och Aron och sade: »Det är I som haven dödat HERRENS folk.»
42 It happened, when the congregation was assembled against Moses and against Aaron, that they looked toward the Tent of Meeting: and look, the cloud covered it, and the glory of the LORD appeared.
Då nu menigheten församlade sig emot Mose och Aron, vände dessa sig mot uppenbarelsetältet och fingo då se molnskyn övertäcka det; och HERRENS härlighet visade sig.
43 Moses and Aaron came to the front of the Tent of Meeting.
Då gingo Mose och Aron fram inför uppenbarelsetältet.
44 The LORD spoke to Moses, saying,
Och HERREN talade till Mose och sade:
45 "Get away from among this congregation, that I may consume them in a moment." They fell on their faces.
»Gån bort ifrån denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem.» Då föllo de ned på sina ansikten.
46 Moses said to Aaron, "Take your censer, and put fire from off the altar in it, and lay incense on it, and carry it quickly to the congregation, and make atonement for them; for wrath has gone out from the LORD. The plague has begun."
Och Mose sade till Aron: »Tag ditt fyrfat och lägg eld från altaret därpå och strö rökelse därpå, och bär det så med hast bort till menigheten och bringa försoning för dem; ty förtörnelse har gått ut från HERRENS ansikte, och hemsökelsen har begynt.»
47 Aaron did as Moses said, and ran into the midst of the assembly; and look, the plague has begun among the people: and he put on the incense, and made atonement for the people.
Då tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt in i församlingen, och se, hemsökelsen hade redan begynt ibland folket, men han lade rökelsen på och bragte försoning för folket.
48 He stood between the dead and the living; and the plague was stayed.
När han så stod mellan de döda och de levande, upphörde hemsökelsen.
49 Now those who died by the plague were fourteen thousand and seven hundred, besides those who died about the matter of Korah.
Men de som hade omkommit genom hemsökelsen utgjorde fjorton tusen sju hundra, förutom dem som hade omkommit för Koras skull.
50 Aaron returned to Moses to the door of the Tent of Meeting: and the plague was stayed.
Sedan vände Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets ingång; och hemsökelsen hade upphört.
