Job 19
1 Then Job answered,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 "How long will you torment me, and crush me with words?
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 You have reproached me ten times. You aren't ashamed that you attack me.
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 If it is true that I have erred, my error remains with myself.
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 If indeed you will magnify yourselves against me, and plead my disgrace against me;
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 know now that God has subverted me, and has surrounded me with his net.
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 "Look, I cry out 'Injustice.' but there is no justice.
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 He has walled up my way so that I can't pass, and has set darkness in my paths.
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 He has stripped me of my glory, and taken the crown from my head.
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 He has broken me down on every side, and I am gone. My hope he has plucked up like a tree.
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 He has also kindled his wrath against me. He counts me among his adversaries.
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 His troops come on together, build a siege ramp against me, and camp around my tent.
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 "He has put my brothers far from me. My acquaintances are wholly estranged from me.
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 My relatives have gone away. My familiar friends have forgotten me.
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 Those who dwell in my house, and my maids, count me for a stranger. I am a foreigner in their sight.
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 I call to my servant, and he gives me no answer. I beg him with my mouth.
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 My breath is offensive to my wife. I am loathsome to the children of my own mother.
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 Even young children despise me. If I arise, they speak against me.
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 All my familiar friends abhor me. They whom I loved have turned against me.
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 My bones stick to my skin and to my flesh. I have escaped by the skin of my teeth.
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 "Have pity on me, have pity on me, you my friends; for the hand of God has touched me.
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 Why do you persecute me as God, and are not satisfied with my flesh?
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 "Oh that my words were now written. Oh that they were inscribed in a scroll.
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 That with an iron pen and lead they were engraved in the rock forever.
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 But as for me, I know that my Redeemer lives. In the end, he will stand upon the earth.
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 After my skin is destroyed, then in my flesh shall I see God,
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 Whom I, even I, shall see on my side. My eyes shall see, and not as a stranger. My heart is consumed within me.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 If you say, 'How we will persecute him, because the root of the matter is found in him.'
Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 Be afraid of the sword, for wrath brings the punishments of the sword, that you may know there is a judgment."
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
