Jeremiah 8

1 "At that time," says the LORD, "they shall bring out the bones of the kings of Judah, and the bones of his officials, and the bones of the cohanim, and the bones of the prophets, and the bones of the inhabitants of Jerusalem, out of their graves;

på den tiden, säger HERREN, skall man kasta Juda konungars och furstars ben, och prästernas och profeternas ben, och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravar

2 and they shall spread them before the sun, and the moon, and all the host of heaven, which they have loved, and which they have served, and after which they have walked, and which they have sought, and which they have worshiped: they shall not be gathered, nor be buried, they shall be for dung on the surface of the earth.

och kringströ dem inför solen och månen och himmelens hela härskara, som de hava älskat, tjänat och efterföljt, sökt och tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.

3 Death shall be chosen rather than life by all the residue that remain of this evil family, that remain in all the places where I have driven them," says the LORD of hosts.

Och alla kvarblivna, de som lämnas kvar av detta onda släkte, skola hellre vilja dö än leva, vilka än de orter må vara, dit dessa kvarlämnade bliva fördrivna av mig, säger HERREN Sebaot.

4 "Moreover you shall tell them, 'Thus says the LORD: Shall men fall, and not rise up again? Shall one turn away, and not return?

Du skall ock säga till dem: Så säger HERREN: Om någon faller, står han ju upp igen; om någon går bort, vänder han ju tillbaka.

5 Why then do these people of Jerusalem turn away in perpetual backsliding? They hold fast deceit; they refuse to return.

Varför går det då bort i beständig avfällighet, detta folk i Jerusalem? Varför hålla de fast vid sitt svek och vilja icke vända tillbaka?

6 I listened and heard, but they did not speak what is right: no man repents him of his wickedness, saying, "What have I done?" Everyone turns to his course, as a horse that rushes headlong in the battle.

Jag har givit akt och hört huru de tala vad orätt är; ingen enda finnes, som ångrar sin ondska, ingen säger: "Vad har jag gjort!" Alla löpa de bort, lika hästar som rusa åstad i striden.

7 Yes, the stork in the sky knows her appointed times; and the turtledove and the swallow and the crane observe the time of their coming; but my people do not know the LORD's law.

Till och med hägern under himmelen känner ju sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden för sin återkomst; mitt folk däremot känner ej HERRENS rätter.

8 How can you say, "We are wise, and the law of the LORD is with us?" But, look, the lying pen of the scribes has worked falsehood.

Huru kunnen I då säga: "Vi äro visa och hava HERRENS lag ibland oss"? Icke så, de skriftlärdes lögnpenna har förvandlat den i lögn.

9 The wise men are disappointed, they are dismayed and taken: look, they have rejected the word of the LORD; and what kind of wisdom is in them?

Sådana visa skola komma på skam, komma till korta och bliva snärjda. De hava ju förkastat HERRENS ord, vari äro de då visa?

10 therefore I will give their wives to others, and their fields to those who shall possess them: for everyone from the least even to the greatest is given to covetousness; from the prophet even to the priest every one deals falsely.

Så skall jag nu giva deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare Ty alla, både små och stora, söka orätt vinning; både profeter och präster fara allasammans med lögn,

11 They have healed the hurt of the daughter of my people superficially, saying, "Peace, peace;" when there is no peace.

de taga det lätt med helandet av dottern mitt folks skada; de säga: "Allt står väl till, allt står väl till", och dock står icke allt väl

12 Were they ashamed when they had committed abomination? No. They were not at all ashamed, neither could they blush: therefore shall they fall among those who fall; in the time of their visitation they shall be cast down, says the LORD.

De skola komma på skam, övade styggelse. Likväl känna de alls icke skam och veta icke av att blygas. Därför skola de falla bland de andra; när hemsökelsen träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN.

13 I will utterly consume them, says the LORD: no grapes shall be on the vine, nor figs on the fig tree, and the leaf shall fade; and the things that I have given them shall pass away from them.'"

Jag skall bortrycka och förgöra dem, säger HERREN. Inga druvor växa på vinträden, och inga fikon på fikonträden, utan till och med löven äro vissnade: De bud jag gav dem överträda de.

14 "Why do we sit still? Assemble yourselves, and let us enter into the fortified cities, and let us be silent there; for the LORD our God has put us to silence, and given us water of gall to drink, because we have sinned against the LORD.

Varför sitta vi här stilla? Församlen eder och låt oss fly in i de befästa städerna och förgås där; ty HERREN, vår Gud, vill förgöra oss, han giver oss gift att dricka därför att vi syndade mot HERREN.

15 We looked for peace, but no good came; and for a time of healing, and look, dismay.

V bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.

16 The snorting of his horses is heard from Dan: at the sound of the neighing of his strong ones the whole land trembles; for they have come, and have devoured the land and all that is in it; the city and those who dwell in it.

Från Dan hör man frustandet av hans hästar; för hans hingstars gnäggande bävar hela landet. De komma och förtära landet med allt vad däri är, staden med dem som bo däri.

17 For, look, I will send serpents, adders, among you, which will not be charmed; and they shall bite you," says the LORD.

Ty se, jag sänder emot eder ormar, basilisker, mot vilka ingen besvärjelse hjälper, och de skola stinga eder, säger HERREN.

18 "My joy for me is sorrow. My heart is faint within me.

Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg? Mitt hjärta är sjukt i mig.

19 Look, the voice of the cry of the daughter of my people from a land that is very far off: 'Isn't the LORD in Zion? Isn't her King in her?'" "Why have they provoked me to anger with their engraved images, and with foreign vanities?"

Hör, dottern mitt folk ropar i fjärran land: "Finnes då icke HERREN i Sion? Är dennes konung icke mer där?" Ja, varför hava de förtörnat mig med sina beläten, med sina främmande avgudar?

20 "'The harvest is past, the summer is ended, and we are not saved.'

Skördetiden är förbi, sommaren är till ända, och ingen frälsning har kommit oss till del.

21 For the hurt of the daughter of my people am I hurt: I mourn; dismay has taken hold on me.

Jag är förkrossad, därför att dottern mitt folk så krossas, jag går sörjande, häpnad har gripit mig.

22 Is there no balm in Gilead? Is there no physician there? Why then isn't the health of the daughter of my people recovered?

Finnes då ingen balsam i Gilead, finnes ingen läkare där? Eller varför bliver dottern mitt folk icke helad från sina sår?