Jacob 1
1 Jacob, a servant of God and of the Lord Yeshua the Messiah, to the twelve tribes which are in the Diaspora: Greetings.
Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.
2 Count it all joy, my brothers, when you encounter various trials,
Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;
3 knowing that the testing of your faith produces endurance.
Och veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.
4 Let endurance have its perfect work, that you may be perfect and complete, lacking in nothing.
Men låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.
5 But if any of you lacks wisdom, let him ask of God, who gives to all generously and without finding fault; and it will be given to him.
Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.
6 But let him ask in faith, without any doubting, for the one who doubts is like a wave of the sea, driven and tossed by the wind.
Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
7 For let that person not think that he will receive anything from the Lord.
Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.
8 He is a double-minded person, unstable in all his ways.
En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.
9 But let the brother in humble circumstances glory in his high position;
Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;
10 and the rich, in that he is made humble, because like the flower in the grass, he will pass away.
Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.
11 For the sun arises with the scorching wind, and withers the grass, and the flower in it falls, and the beauty of its appearance perishes. So also will the rich person fade away in his pursuits.
Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.
12 Blessed is the one who perseveres under trial, for when he has been approved, he will receive the crown of life, which he promised to those who love him.
Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.
13 Let no one say when he is tempted, "I am tempted by God," for God cannot be tempted by evil, and he himself tempts no one.
Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen;
14 But each one is tempted, when he is drawn away by his own lust, and enticed.
Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder.
15 Then the lust, when it has conceived, bears sin; and the sin, when it is full grown, brings forth death.
Derefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.
16 Do not be deceived, my beloved brothers.
Farer icke ville, mine käre bröder.
17 All generous giving and every perfect gift is from above, coming down from the Father of lights, with whom can be no variation, nor turning shadow.
All god gåfva, och all fullkomlig gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens Fader; när hvilkom ingen förvandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.
18 Of his own will he brought us forth by the word of truth, that we should be a kind of first fruits of his creatures.
Han hafver oss födt efter sin vilja, genom sanningenes ord, på det vi skulle vara förstlingen af hans kreatur.
19 This you know, my beloved brothers. But let every person be swift to hear, slow to speak, and slow to anger;
Derföre, mine käre bröder, hvar och en menniska vare snar till att höra, och sen till att tala, och sen till vrede.
20 for human anger does not produce the righteousness of God.
Ty mansens vrede gör icke det rätt är för Gudi.
21 Therefore, putting away all filthiness and overflowing of wickedness, receive with humility the implanted word, which is able to save your souls.
Lägger fördenskull bort alla orenlighet och alla ondsko, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, det edra själar kan saliga göra.
22 But be doers of the word, and not only hearers, deluding your own selves.
Men varer ordets görare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.
23 For if anyone is a hearer of the word and not a doer, he is like someone looking at his natural face in a mirror;
Ty der någor är allenast ordsens hörare, och icke görare, han är lik den man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en spegel;
24 for he sees himself, and goes away, and immediately forgets what kind of person he was.
Ty då han sig beskådat hafver, går han derifrån, och förgäter straxt hurudana han var.
25 But he who looks into the perfect Law of freedom, and continues, not being a hearer who forgets, but a doer of the work, this person will be blessed in what he does.
Men den der skådar uti frihetenes fullkomliga lag, och blifver deruti, och är icke en glömsker hörare, utan en görare, den samme varder salig uti sin gerning.
26 If anyone thinks himself to be religious while he does not control his tongue, but deceives his heart, this one's religion is worthless.
Hvar nu någor ibland eder låter sig tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans Gudstjenst är fåfäng.
27 Pure religion and undefiled before our God and Father is this: to visit the fatherless and widows in their affliction, and to keep oneself unstained by the world.
Detta är för Gudi och Fadren en ren och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös och moderlös barn, och enkor, uti deras bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af verldene.
