Psalms 22
1 [For the Chief Musician; set to "The Doe of the Morning." A Psalm by David.] My God, my God, why have you forsaken me? Why are you so far from helping me, and from the words of my groaning?
En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
2 My God, I cry in the daytime, but you do not answer; in the night season, and am not silent.
Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
3 But you are holy, you who inhabit the praises of Israel.
Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
4 Our fathers trusted in you. They trusted, and you delivered them.
Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
5 They cried to you, and escaped. They trusted in you, and were not put to shame.
Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
6 But I am a worm, and no man; scorned by people and despised by the people.
Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
7 All those who see me mock me. They insult me with their lips. They shake their heads, saying,
Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
8 "He trusts in the LORD; let him deliver him. Let him rescue him, since he delights in him."
Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
9 But you brought me out of the womb. You made me trust at my mother's breasts.
Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
10 I was thrown on you from my mother's womb. You are my God since my mother bore me.
På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
11 Do not be far from me, for trouble is near. For there is none to help.
Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
12 Many bulls have surrounded me. Mighty ones of Bashan have encircled me.
Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
13 They open their mouths wide against me, like a lion tearing prey and roaring.
De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
14 I am poured out like water, and all my bones are out of joint. My heart is like wax; it is melted within me.
Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
15 My strength is dried up like a potsherd, and my tongue sticks to the roof of my mouth; and you have brought me into the dust of death.
Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
16 For many dogs have surrounded me. A company of evildoers have enclosed me. They have pierced my hands and my feet.
Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
17 I can count all of my bones. They look and stare at me.
Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
18 They divide my clothes among themselves, and for my clothing they cast a lot.
De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
19 But do not be far off, LORD. You are my help: hurry to help me.
Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
20 Deliver my soul from the sword, my precious life from the power of the dog.
Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
21 Save me from the lion's mouth. Yes, from the horns of the wild oxen, you have answered me.
Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
22 I will declare your name to my brothers. In the midst of the assembly I will praise you.
Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
23 You who fear the LORD, praise him. All you descendants of Jacob, glorify him. Revere him, all you descendants of Israel.
Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
24 For he has not despised or detested the affliction of the afflicted, nor has he hidden his face from him; but when he cried to him, he heard.
Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
25 Of you comes my praise in the great assembly. I will pay my vows before those who fear him.
Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
26 The humble shall eat and be satisfied. They shall praise the LORD who seek after him. Let your hearts live forever.
De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
27 Every part of the earth shall remember and turn to the LORD, and all the families of the nations shall worship before you.
Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
28 For the kingdom is the LORD's, and he is the ruler over the nations.
Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
29 All the prosperous of the earth shall eat and worship. All those who go down to the dust shall bow before him; and my soul shall live for him.
Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
30 Posterity shall serve him. Future generations shall be told about the LORD.
Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
31 They shall come and shall declare his righteousness to a people that shall be born, for he has done it.
De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
