Job 17
1 "My spirit is consumed. My days are extinct, And the grave is ready for me.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Surely there are mockers with me. My eye dwells on their provocation.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 "Now give a pledge, be collateral for me with yourself. Who is there who will strike hands with me?
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 For you have hidden their heart from understanding, Therefore you shall not exalt them.
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 He who denounces his friends for a prey, Even the eyes of his children shall fail.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 "But he has made me a byword of the people. They spit in my face.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 My eye also is dim by reason of sorrow. All my members are as a shadow.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 Upright men shall be astonished at this. The innocent shall stir up himself against the godless.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 Yet shall the righteous hold on his way. He who has clean hands shall grow stronger and stronger.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 But as for you all, come on now again; I shall not find a wise man among you.
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 My days are past, my plans are broken off, as are the thoughts of my heart.
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 They change the night into day, saying 'The light is near' in the presence of darkness.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 If I have said to corruption, 'You are my father;' to the worm, 'My mother,' and 'my sister;'
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 where then is my hope? As for my hope, who shall see it?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
