Job 16
1 Then Job answered,
Job svarade, och sade:
2 "I have heard many such things. You are all miserable comforters.
Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
3 Shall vain words have an end? Or what provokes you that you answer?
När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
4 I also could speak as you do. If your soul were in my soul's place, I could join words together against you, and shake my head at you,
Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
5 but I would strengthen you with my mouth. The solace of my lips would relieve you.
Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
6 "Though I speak, my grief is not subsided. Though I forbear, what am I eased?
Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
7 But now he has worn me out. You have laid waste all my company.
Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
8 You have shriveled me up. This is a witness against me. My leanness rises up against me. It testifies to my face.
Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
9 He has torn me in his wrath, and persecuted me. He has gnashed on me with his teeth. My adversary sharpens his eyes on me.
Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
10 They have gaped on me with their mouth. They have struck me on the cheek reproachfully. They gather themselves together against me.
De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
11 God delivers me to the ungodly, and casts me into the hands of the wicked.
Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
12 I was at ease, and he broke me apart. Yes, he has taken me by the neck, and dashed me to pieces. He has also set me up for his target.
Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
13 His archers surround me. He splits my kidneys apart, and does not spare. He pours out my gall on the ground.
Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
14 He breaks me with breach on breach. He runs on me like a giant.
Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
15 I have sewed sackcloth on my skin, and have thrust my horn in the dust.
Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
16 My face is red with weeping. Deep darkness is on my eyelids.
Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
17 Although there is no violence in my hands, and my prayer is pure.
Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
18 "Earth, do not cover my blood. Let my cry have no place to rest.
Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
19 Even now, look, my witness is in heaven. He who vouches for me is on high.
Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
20 My friends scoff at me. My eyes pour out tears to God,
Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
21 that he would maintain the right of a man with God, of a son of man with his neighbor.
Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
22 For when a few years have come, I shall go the way from where I shall not return.
Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
