2 Corinthians 2
1 For I determined this for myself, that I would not come to you again in sorrow.
Men jag hafver det betänkt med mig sjelf, att jag icke åter med ångest vill komma till eder.
2 For if I make you sorry, then who will make me glad but he who is made sorry by me?
Ty om jag bedröfvar eder, ho är då den som fröjdar mig, utan den som varder af mig bedröfvad?
3 And I wrote this very thing, so that, when I came, I would not have sorrow from them of whom I ought to rejoice; having confidence in you all, that my joy would be shared by all of you.
Och detsamma hafver jag skrifvit eder, att, när jag komme till eder, jag icke skulle få sorg af dem, der jag heldre skulle få glädje af; efter jag hafver den tröst till eder alla, att min fröjd är allas edra fröjd.
4 For out of much affliction and anguish of heart I wrote to you with many tears, not that you should be made sorry, but that you might know the love that I have so abundantly for you.
Ty jag skref eder till uti stor bedröfvelse och hjertans ångest, med många tårar; icke på det I skullen bedröfvas, utan på det I skullen förstå den kärlek, som jag enkannerliga hafver till eder.
5 But if any has caused sorrow, he has caused sorrow, not to me, but in part (that I not press too heavily) to you all.
Hvar nu någor hafver bedröfvelse åstadkommit, den hafver icke bedröfvat mig, utan endels; på det jag icke skall betunga eder alla.
6 Sufficient to such a one is this punishment which was inflicted by the many;
Men det är nog, att den samme af mångom så straffad är;
7 so that on the contrary you should rather forgive him and comfort him, lest by any means such a one should be swallowed up with his excessive sorrow.
Så att I nu dess mer tvärtemot skolen öfverse med honom, och hugsvala honom, på det han icke skall uppsluken varda uti för mycken bedröfvelse.
8 Therefore I urge you to confirm your love toward him.
Derföre förmanar jag eder, att I bevisen honom kärlek.
9 For to this end I also wrote, that I might know the proof of you, whether you are obedient in all things.
Ty derföre hafver jag ock skrifvit eder till, att jag skulle bepröfva eder, om I lydige ären i all ting.
10 Now I also forgive whomever you forgive anything. For if indeed I have forgiven anything, I have forgiven that one for your sakes in the presence of Messiah,
Den I förlåten något, den förlåter ock jag; ty hvem ock jag förlåter något, det förlåter jag för edra skull, i Christi stad;
11 that no advantage may be gained over us by Satan; for we are not ignorant of his schemes.
På det vi icke skole varda bedragna af Satana; ty oss är icke ovetterligit, hvad han i sinnet hafver.
12 Now when I came to Troas for the gospel of Messiah, and when a door was opened to me in the Lord,
Men då jag kom till Troadem, till att predika Christi Evangelium, och mig upplåten vardt en dörr i Herranom;
13 I had no relief for my spirit, because I did not find Titus, my brother, but taking my leave of them, I went out into Macedonia.
Hade jag ingen ro uti min anda; derföre att jag icke fann min broder Titum; utan gjorde der min afsked, och for till Macedonien.
14 Now thanks be to God, who always leads us in triumph in Messiah, and reveals through us the sweet aroma of his knowledge in every place.
Men Gudi vare lof, som alltid låter oss seger behålla i Christo, och uppenbarar lukten af sin kunskap, genom oss, allestäds.
15 For we are a sweet aroma of Messiah to God, in those who are saved, and in those who perish;
Ty vi äre Gudi en god Christi lukt, både ibland dem som salige varda, också ibland dem som förtappade varda;
16 to the one a stench from death to death; to the other a sweet aroma from life to life. Who is sufficient for these things?
Dessom en döds lukt till döden; men dem androm lifsens lukt till lifs. Ho är nu här dogse till?
17 For we are not, like so many, peddling the word of God. But as of sincerity, but as of God, in the sight of God, we speak in Messiah.
Ty vi äre icke såsom månge, de der förfalska Guds ord; utan af renhet, och såsom af Gudi, tale vi för Gud i Christo.
