Romans 6
1 What should we say then? Should we continue in sin, that grace may abound?
Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
2 Absolutely not. We who died to sin, how could we live in it any longer?
Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
3 Or do you not know that all we who were baptized into Christ Jesus were baptized into his death?
Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
4 We were buried therefore with him through baptism to death, that just like Christ was raised from the dead through the glory of the Father, so we also might walk in newness of life.
Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
5 For if we have become united with him in the likeness of his death, we will also be part of his resurrection;
Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
6 knowing this, that our old self was crucified with him, that the body of sin might be done away with, so that we would no longer be in bondage to sin.
Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
7 For he who has died has been freed from sin.
Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
8 But if we died with Christ, we believe that we will also live with him;
Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
9 knowing that Christ, being raised from the dead, dies no more. Death no more has dominion over him.
Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
10 For the death that he died, he died to sin one time; but the life that he lives, he lives to God.
Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
11 In the same way, consider yourselves dead to sin, but alive to God in Christ Jesus.
Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
12 Therefore do not let sin reign in your mortal body, that you should obey it in its lusts.
Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
13 Neither present your members to sin as instruments of unrighteousness, but present yourselves to God, as alive from the dead, and your members as instruments of righteousness to God.
Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
14 For sin will not have dominion over you. For you are not under law, but under grace.
Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
15 What then? Should we sin because we are not under law, but under grace? Absolutely not.
Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
16 Do you not know that when you present yourselves to someone as obedient slaves, you are slaves of the one whom you obey, whether of sin, which leads to death, or of obedience, which leads to righteousness?
Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
17 But thanks be to God, that, whereas you were slaves of sin, you became obedient from the heart to that form of teaching to which you were entrusted.
Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
18 Being made free from sin, you became slaves of righteousness.
Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
19 I speak in human terms because of the weakness of your flesh, for as you presented your members as slaves to uncleanness and to wickedness upon wickedness, even so now present your members as slaves to righteousness for sanctification.
Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
20 For when you were slaves of sin, you were free in regard to righteousness.
Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
21 What fruit then did you have at that time in the things of which you are now ashamed? For the end of those things is death.
Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
22 But now, being made free from sin, and having become slaves of God, you have your fruit of sanctification, and the result of everlasting life. (aiōnios g166)
Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
