Psalms 81
1 [For the Chief Musician. On an instrument of Gath. By Asaph.] Sing aloud to God, our strength. Make a joyful shout to the God of Jacob.
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Raise a song, and bring here the tambourine, the pleasant lyre with the harp.
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Blow the trumpet at the New Moon, at the full moon, on our feast day.
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 For it is a statute for Israel, an ordinance of the God of Jacob.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 He appointed it in Joseph for a testimony, when he went out over the land of Egypt, I heard a language that I did not know.
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 "I removed his shoulder from the burden. His hands were freed from the basket.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 You called in trouble, and I delivered you. I answered you in the secret place of thunder. I tested you at the waters of Meribah." (Selah)
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 "Hear, my people, and I will testify to you, Israel, if you would listen to me.
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 There shall be no strange god in you, neither shall you worship any foreign god.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 I am Jehovah, your God, who brought you up out of the land of Egypt. Open your mouth wide, and I will fill it.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 But my people did not listen to my voice. Israel desired none of me.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 So I let them go after the stubbornness of their hearts, that they might walk in their own counsels.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 Oh that my people would listen to me, that Israel would walk in my ways.
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 I would soon subdue their enemies, and turn my hand against their adversaries.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 The haters of Jehovah would cringe before him, and their punishment would last forever.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 And he would have fed him with the finest wheat, and satisfied you with honey from the rock."
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
