< Psalms 38 >
1 [A Psalm by David, for a memorial.] Jehovah, do not rebuke me in your wrath, neither chasten me in your hot displeasure.
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 For your arrows have pierced me, your hand presses hard on me.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 There is no soundness in my flesh because of your indignation, neither is there any health in my bones because of my sin.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 For my iniquities have gone over my head. As a heavy burden, they are too heavy for me.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 My wounds are loathsome and corrupt, because of my foolishness.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 I am pained and bowed down greatly. I go mourning all day long.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 For my waist is filled with burning. There is no soundness in my flesh.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 I am faint and severely bruised. I have groaned by reason of the anguish of my heart.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 Lord, all my desire is before you. My groaning is not hidden from you.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 My heart throbs. My strength fails me. As for the light of my eyes, it has also left me.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 My loved ones and my friends keep their distance because of my affliction. My kinsmen stand far away.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 They also who seek after my life lay snares. Those who seek my hurt speak mischievous things, and meditate deceits all day long.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 But I, as a deaf man, do not hear. I am as a mute man who doesn't open his mouth.
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Yes, I am as a man who doesn't hear, in whose mouth are no reproofs.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 For in you, Jehovah, do I hope. You will answer, Jehovah my God.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 For I said, "Do not let them gloat over me, or exalt themselves over me when my foot slips."
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 For I am ready to fall. My pain is continually before me.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 Yes, I confess my iniquity. I am anxious because of my sin.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 But my enemies, for no reason, are many. Those who hate me wrongfully are numerous.
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 They who also render evil for good are adversaries to me, because I follow what is good.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Do not forsake me, Jehovah. My God, do not be far from me.
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Hurry to help me, Jehovah, my salvation.
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.