Job 39
1 "Do you know the time when the mountain goats give birth? Do you watch when the doe bears fawns?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 Can you number the months that they fulfill? Or do you know the time when they give birth?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 They bow themselves, they bring forth their young, they end their labor pains.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Their young ones become strong. They grow up in the open field. They go forth, and do not return again.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 "Who has set the wild donkey free? Or who has loosened the bonds of the swift donkey,
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 Whose home I have made the wilderness, and the salt land his dwelling place?
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 He scorns the tumult of the city, neither does he hear the shouting of the driver.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 The range of the mountains is his pasture, He searches after every green thing.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 "Will the wild ox be content to serve you? Or will he stay by your feeding trough?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 Can you hold the wild ox in the furrow with his harness? Or will he till the valleys after you?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 Will you trust him, because his strength is great? Or will you leave to him your labor?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Will you have faith in him, that he will bring in your grain, and gather it to your threshing floor?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 "The wings of the ostrich wave proudly; but are they the feathers and plumage of love?
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 For she leaves her eggs on the earth, warms them in the dust,
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 and forgets that the foot may crush them, or that the wild animal may trample them.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 She deals harshly with her young ones, as if they were not hers. Though her labor is in vain, she is without fear,
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 because God has deprived her of wisdom, neither has he imparted to her understanding.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 When she lifts up herself on high, she scorns the horse and his rider.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 "Have you given the horse might? Have you clothed his neck with a quivering mane?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Have you made him to leap as a locust? The glory of his snorting is awesome.
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 He paws in the valley, and rejoices in his strength. He goes out to meet the armed men.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 He mocks at fear, and is not dismayed, neither does he turn back from the sword.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 The quiver rattles against him, the flashing spear and the javelin.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 He eats up the ground with fierceness and rage, neither does he stand still at the sound of the trumpet.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 As often as the trumpet sounds he snorts, 'Aha.' He smells the battle afar off, the thunder of the captains, and the shouting.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 "Is it by your wisdom that the hawk soars, and stretches her wings toward the south?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Is it at your command that the eagle mounts up, and makes his nest on high?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 On the cliff he dwells, and makes his home, on the point of the cliff, and the stronghold.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 From there he spies out the prey. His eyes see it afar off.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 His young ones also suck up blood. Where the slain are, there he is."
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
