Job 24
1 "Why aren't times made known by Shaddai? Why do not those who know him see his days?
Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
2 There are people who remove the landmarks. They violently take away flocks, and feed them.
De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
3 They drive away the donkey of the fatherless, and they take the widow's ox for a pledge.
De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
4 They turn the needy out of the way. The poor of the earth all hide themselves.
De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
5 Look, as wild donkeys in the desert, they go forth to their work, seeking diligently for food. The wilderness yields them bread for their children.
Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
6 They cut their provender in the field. They glean the vineyard of the wicked.
De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
7 They lie all night naked without clothing, and have no covering in the cold.
De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
8 They are wet with the showers of the mountains, and embrace the rock for lack of a shelter.
Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
9 There are those who pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor,
De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
10 So that they go around naked without clothing. Being hungry, they carry the sheaves.
Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
11 They make oil within the walls of these men. They tread wine presses, and suffer thirst.
De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
12 From out of the populous city, men groan. The soul of the wounded cries out, yet God doesn't regard the folly.
De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
13 "These are of those who rebel against the light. They do not know its ways, nor abide in its paths.
Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
14 The murderer rises with the light. He kills the poor and needy. In the night he is like a thief.
I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
15 The eye also of the adulterer waits for the twilight, saying, 'No eye shall see me.' He disguises his face.
Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
16 In the dark they dig through houses. They shut themselves up in the daytime. They do not know the light.
I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
17 For the morning is to all of them like thick darkness, for they know the terrors of the thick darkness.
Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
18 "They are foam on the surface of the waters. Their portion is cursed in the earth. They do not turn into the way of the vineyards.
Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
20 The womb shall forget him. The worm shall feed sweetly on him. He shall be no more remembered. Unrighteousness shall be broken as a tree.
De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
21 He devours the barren who do not bear. He shows no kindness to the widow.
Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
22 Yet he preserves the mighty by his power. He rises up who has no assurance of life.
Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
23 He gives them security, and they rest in it. His eyes are on their ways.
Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
24 They are exalted; yet a little while, and they are gone. Yes, they are brought low, they are taken out of the way as all others, and are cut off as the tops of the ears of grain.
De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
25 If it isn't so now, who will prove me a liar, and make my speech worth nothing?"
Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
