Titus 1
1 To Titus, my true son in a common faith, from Paul, a slave of God, and an apostle of Jesus Christ, according to the faith of God’s elect, and to the knowledge of the truth which goes with piety;
Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att verka för Guds utvaldas tro och för kunskapen om den sanning som hör gudsfruktan till,
2 I write in hope of life eternal which God who never lies, promised before times eternal, (aiōnios g166)
sänd, därför att det finnes ett hopp om evigt liv -- ty evigt liv har Gud, som icke kan ljuga, för evärdliga tider sedan utlovat, (aiōnios g166)
3 but manifested in his own time; that word of his in proclaiming which I have been entrusted by command of God our Saviour.
och när tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan varmed jag genom Guds, vår Frälsares, befallning blev betrodd --
4 Grace and peace from God the Father and Christ Jesus our Saviour.
jag, Paulus, hälsar Titus, min sannskyldige son på grund av gemensam tro. Nåd och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare!
5 I left you in Crete for this reason, that you might set right the things left unfinished, and appoint presbyters in every city as I had instructed you;
När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna vad som ännu återstod att ordna, och för att du, på det sätt som jag har ålagt dig, skulle i var särskild stad tillsätta äldste,
6 men who are blameless, the husband of one wife, with believing children who are not accused of riot or insubordination.
varhelst någon oförvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte för oskickligt leverne eller vore uppstudsiga.
7 For indeed a presiding officer, as God’s steward, ought to be blameless, not self-willed or quick-tempered, not a drunkard or violent, or greedy of filthy lucre;
Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom det höves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede, icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slem vinning.
8 but he must be hospitable, a lover of the good, sober-minded, just, holy, self-controlled.
Han bör fastmer vara gästvänlig, nitälska för vad gott är, leva tuktigt, rättfärdigt, heligt och återhållsamt;
9 He must hold to the faithful word according to the teaching, so that he may be able both to encourage by sound teaching, and to confute our opponents.
han bör hålla sig stadigt vid det fasta ordet, såsom han har fått lära det, så att han är mäktig både att förmana medelst den sunda läran och att vederlägga dem som säga emot.
10 For there are many individuals who are unruly, empty talkers and deceivers, particularly those of the circumcision, whose mouths must be stopped;
Ty många finnas som icke vilja veta av någon myndighet, många som föra fåfängligt tal och bedraga människors sinnen; så göra i synnerhet de omskurna.
11 for they upset whole households and, for filthy lucre’s sake, teach what they ought not to teach.
På sådana bör man tysta munnen, ty de förvilla hela hus genom att för slem vinnings skull förkunna otillbörliga läror.
12 By one of their own number, by a prophet of their own, it has been said, "Cretans are always liars, evil beasts, idle gluttons."
En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: »Kreterna, lögnare jämt, äro odjur, glupska och lata.»
13 This testimony is true. So rebuke them sharply,
Och det vittnesbördet är sant. Du skall därför strängt tillrättavisa dem, så att de bliva sunda i tron
14 so as to make them sound in the faith, not giving heed to Jewish myths and commandments of men who turn away from the truth.
och icke akta på judiska fabler och vad som påbjudes av människor som vända sig från sanningen.
15 All things are pure to the pure; but to the contaminated and the faithless nothing is pure, nay, their very minds and consciences are tainted.
Allt är rent för dem som äro rena; men för de orena och otrogna är intet rent, utan hos dem äro både förstånd och samvete orenade.
16 They profess to know God, but by their deeds they disown him; in that they are detestable, disobedient, and reprobate for good work of any sort.
De säga sig känna Gud, men med sina gärningar förneka de det; ty de äro vederstyggliga och ohörsamma människor, odugliga till allt gott verk.
