Romans 6
1 What then shall we say? Shall we continue to abound in sin, in order that grace may come to abound?
Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nåden skall bliva så mycket större?
2 No indeed; how shall we who have died to sin still go on living in it any longer?
Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännu kunna leva i den?
3 For do you not know that all of us who have been baptized into Jesus Christ, have been baptized into his death?
Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till hans död?
4 We have been buried together with him, then, through baptism into his death, in order that just as Christ was raised from the dead through the glory of the Father, so also we should live in a newness of life.
Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv.
5 For if we have become united with him in the likeness of his death, so we shall also be united with him in the likeness of his resurrection.
Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse.
6 For this we know, that our old self was crucified with Christ, in order that the slave of sin might be destroyed; so that we should no longer be in slavery to sin -
Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.
7 for he who is dead is set free from sin.
Ty den som är död, han är friad ifrån synden.
8 Now if we have died with Christ, we believe that we shall also live with him;
Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med honom,
9 knowing that Christ, being raised from the dead, dies no more; death has no more dominion over him.
eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom.
10 For the death that he died, he died unto sin once for all; but the life that he lives he is living unto God.
Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud.
11 Even so count yourselves also to be dead unto sin, but alive unto God in Christ Jesus.
Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.
12 Therefore let not sin rule as king in your mortal body, compelling you to obey its lusts.
Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.
13 Do not continue to present any part of your body to sin to be used as a weapon of unrighteousness. On the contrary, be presenting yourselves to God, as alive from the dead, and the various parts of your bodies to be used as weapons of righteousness.
Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen.
14 For sin shall not lord it over you; for you are not under the rule of law, but under the rule of grace.
Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden.
15 What then? Shall we commit an act of sin because we are not under law, but under grace? Certainly not.
Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det!
16 Do you not know that when you surrender yourselves as slaves to any one to obey him, you are his slaves whom you obey; whether it be sin, whose end is death, or obedience, whose end is righteousness?
I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.
17 But God be thanked that you who were once the slaves of sin have obeyed from your hearts that type of teaching to which you were appointed;
Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild,
18 and being set free from sin, you became the slaves of righteousness -
och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten --
19 I speak in these homely figures because of the weakness of your fleshly nature - just as you once surrendered your faculties into slavery to impurity and to all lawlessness, so now you must surrender your faculties into slavery to righteousness, unto deeds of holiness.
om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.
20 For when you were the slaves of sin, you were under no subjection to righteousness.
Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst;
21 What harvest-fruit then had you at that time in the things of which you are now ashamed? For the end of those things is death.
men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju döden.
22 But now that you have been set free from sin and become slaves of God, the harvest-fruit which you are reaping tends to produce holiness, and it ends is life eternal. (aiōnios g166)
Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv. (aiōnios g166)
