Hebrews 1
1 God, who in ancient days spoke to our ancestors in the prophets, at many different times and by various methods,
Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
2 has at the end of these days spoken to us in a Son whom he appointed heir of all things; through whom also he made the universe. (aiōn g165)
har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen. (aiōn g165)
3 He being an emanation of God’s glory and stamp of his substance, and upholding the universe by the utterances of his power, after by himself making purification of our sins, has taken his seat on the right hand of the Majesty on High.
Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han -- sedan han hade utfört en rening från synderna -- satt sig på Majestätets högra sida i höjden.
4 He is as much superior to the angels as the name that he has inherited surpasses theirs.
Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
5 For to what angel did God ever say, Thou art my son; this day have I become thy Father? and again, I will be a father to him, and he shall be to me a son?
Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son»?
6 And further, when he brought the firstborn into the habitable world, he said, Let all the angels of God worship him.
Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola tillbedja honom.»
7 While of the angels he said, He makes his angels into winds, His ministering servants into flames of fire.
Och medan han om änglarna säger: »Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor»,
8 But to the Son he says. Thy throne, O God, is forever and ever, And the scepter of thy kingdom is the scepter of justice. (aiōn g165)
säger han om Sonen: »Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira. (aiōn g165)
9 Thou hast loved righteousness and hated lawlessness; Therefore did God, thy God, anoint thee with the oil of gladness beyond thy comrades.
Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder»;
10 And, Thou, O Lord, in the beginning didst lay the foundations of the earth, And the heavens are the work of thy hands.
så ock: »Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna äro dina händers verk;
11 They will perish, but thou remainest; They all will grow old like a garment,
de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom en klädnad,
12 Like a mantle thou wilt fold them up, And like a garment they will be changed. But thou art the same, And thy years will never fail.
och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.»
13 To which of the angels has he ever said, Sit at my right hand, Till I make thy foes a footstool for thy feet?
Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall»?
14 Are they not all ministering spirits, sent forth for service in behalf of those who are about to inherit salvation?
Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel?
