Acts 20

1 After the uproar had ceased, Paul sent for the disciples and, after embracing them, bade them farewell, and started for Macedonia.

Då nu upploppet vardt stilladt, kallade Paulus Lärjungarna till sig, och helsade dem, och for sina färde, till att draga in uti Macedonien.

2 And when he had passed through those districts and encouraged the disciples in many addresses, he came into Greece where he spent three months.

Och när han hade vandrat genom de landsändar, och förmanat dem med mycket tal, kom han in i Grekeland;

3 Just as he was about to set sail for Syria, the Jews laid a plot against him, and he determined to return through Macedonia.

Och han blef der i tre månader. Och efter Judarna hade satt försåt för honom, när han skulle fara in i Syrien, fick han för råd att vända om igen genom Macedonien.

4 There accompanied him as far as Asia, Sopater of Berea, the son of Pyrrhus; and of the Thessalonians, Aristarchus and Secundus; and Gaius of Derbe, and Timothy; and the Asians, Tychicus and Trophimus.

Och följde honom allt intill Asien Sopater af Bereen; och af Thessalonica Aristarchus, och Secundus, och Gajus af Derbe, och Timotheus; och af Asien Tychicus, och Trophimus.

5 Now these had gone on, and were awaiting us at Troas;

Desse foro framföre, och bidde oss i Troade.

6 but we ourselves set sail from Philippi, after the days of unleavened bread, and joined them five days later at Troas. There we remained for a week.

Men vi seglade af Philippis, efter Påskadagarna, och kommom till dem i Troade innan fem dagar; och töfvade der i sju dagar.

7 On the first day of the week we met for the breaking of bread, and Paul, who was going away the next morning, began preaching to them, and prolonged his discourse until midnight.

På en Sabbath, då Lärjungarna kommo tillsammans, till att bryta brödet, hade Paulus ett tal för dem, efter han ville annan dagen färdas; och fördröjde han talet intill midnatt.

8 Now there were many lamps in the upper room where we were assembled,

Och mång ljus voro upptänd i salen, der de församlade voro.

9 and a young man named Eutychus was sitting in a window, overborne by deep sleep, while Paul continued to preach at length. Overcome at last by sleep, he fell down from the third story, and was taken up dead.

Så satt der en yngling uti ett fenster, benämnd Eutychus, och var förtyngd af svår sömn; och vid Paulus länge talade, tog sömnen honom så svårliga, att han föll ned af tredje bottnen, och vardt upptagen döder.

10 Then Paul went down, threw himself upon him, and embracing him, said. "Do not lament; his life is still in him."

Då steg Paulus ned, och lade sig på honom, och tog omkring honom, och sade: Varer icke bedröfvade; ty själen är ännu uti honom.

11 Then he went upstairs again, broke bread and took some food, and after talking with them a long time, even until daybreak, he left them.

Sedan gick han upp igen, och bröt brödet, och åt; och talade sedan länge med dem, tilldess det dagades; och så färdades han.

12 They had taken the lad home alive, and were not a little comforted.

Och hade de den ynglingen fram lefvandes; och voro deraf icke litet tröstade.

13 The rest of us going before to the ship, set sail for Assos, intending to take Paul on board there; for so he had appointed, because he intended to go by land.

Men vi stegom till skepps, och forom dädan till Asson, aktande der intaga Paulum; ty han hade så skickat, och han ville fara landvägen.

14 And when he met us at Assos, we took him in, and came to Mitylene.

När vi tillhopakommom i Asson, togom vi honom in, och kommom sedan till Mitylenen.

15 We sailed from thence, and arrived next day off Chios; and the day after we touched at Samos; and the following day we came to Mitylene.

Dädan seglade vi, och kommom dagen nästefter in mot Chium; och så dagen derefter kommom vi till Samum, och töfvade i Trogillio; och nästa dagen efter kommom vi till Miletum.

16 For Paul had determined to sail past Ephesus, so as not to spend time in Asia, for he was hurrying to get to Jerusalem, if it were possible, by the day of Pentecost.

Ty Paulus hade satt sig före att segla framom Ephesus, på det att han icke skulle förtöfva sig i Asien; ty han hastade sig, om möjeligit hade varit, att han kunde varit i Jerusalem om Pingesdagarna.

17 From Miletus he sent to Ephesus for the elders of the church to come to him;

Och sände han af Mileto båd till Ephesum, och kallade till sig Presterna i församlingene.

18 and when they arrived, he said to them. "You yourselves know quite well, how I lived among you, from the first day that I set foot in Asia,

När de kommo till honom, sade han till dem: I veten, huruledes jag hafver varit när eder alltid, ifrå första dagen jag kom in i Asien;

19 "serving the Lord with all lowliness of mind, and with tears, and amid trials that befell me through the plots of the Jews.

Tjenandes Herranom med all ödmjukhet, och med många tårar och frestelser, som mig vederforos af Judarnas försåt;

20 "You know that I never shrank from declaring to you anything that was profitable, nor from teaching you publicity and in your homes,

Så att jag hafver intet försummat, det eder kunde vara till nytto, att jag ju hafver förkunnat eder, och lärt eder uppenbarliga och synnerliga;

21 testifying both to Jews and Greeks repentance toward God, and faith toward our Lord Jesus Christ.

Betygandes både för Judar och Greker den bättring som är inför Gud, och den tro som är till vår Herra Jesum Christum.

22 And now I am going to Jerusalem, bound in the Spirit, not knowing what will befall me there,

Och nu si, jag, bunden i Andanom, färdas till Jerusalem, icke vetandes hvad mig der öfvergå skall;

23 except that in city after city the Holy Spirit is warning me that bonds and afflictions are awaiting me.

Utan den Helge Ande i alla städer betygar och säger, att bojor och bedröfvelse står mig före.

24 But I hold not my life of any account, as dear unto myself, if only I may run my race, and accomplish the ministry which I received from the Lord Jesus, to attest the gospel of the grace of God.

Dock aktar jag det intet, ej heller är mig sjelfvom mitt lif kärt; på det jag skall fullkomna mitt lopp med glädje, och det ämbete som jag anammat hafver af Herranom Jesu, till att betyga Evangelium om Guds nåd.

25 And now I know that not one of you among whom I went about preaching the kingdom, will ever see my face again.

Och nu si, jag vet, att härefter fån I icke se mitt ansigte, I alle, der jag framfarit hafver och predikat Guds rike.

26 So I testify to you this day that I am clear from the blood of all men;

Derföre betygar jag eder på denna dagen, att jag oskyldig är för allas blod;

27 I never shrank from telling you the whole counsel of God.

Ty jag hafver icke försummat, med mindre jag hafver förkunnat eder allt Guds råd.

28 Take heed to yourselves and to all the flock of which the Holy Spirit has appointed you overseers, and be shepherds of the church of God which he has purchased with his own blood.

Så hafver nu akt på eder, och på allan hjorden, i hvilkom den Helge Ande hafver eder satt till Biskopar, att regera Guds församling, hvilka han hafver förvärfvat med sitt blod.

29 I know that after my departure fierce wolves will come among you, and they will not spare the flock;

Ty jag vet det att, sedan jag skiljs ifrån eder, skola komma ibland eder svåra ulfvar, de der hjorden icke spara skola.

30 and that from among your own number, men will arise, perverting the truth, to draw away the disciples after them.

Och af eder sjelfvom skola män uppkomma, som tala skola det orätt är, och draga lärjungar till sig.

31 So be on guard; and remember that for three years I ceased not to admonish you all, night and day, even with tears.

Derföre vaker, och tänker uppå, att jag i tre år, natt och dag, icke hafver återvändt förmana hvar och en, med tårar.

32 "And now I commend you to God and to the word of his grace. He is able to build you up, and to give you your inheritance among all those who are consecrated.

Och nu, bröder, befaller jag eder Gudi, och hans nåds orde, hvilken mägtig är uppbygga eder, och gifva eder arfvedel ibland allom dem som helgade varda.

33 "No man’s silver or gold of clothing did I ever covet.

Ingens mans silfver, eller guld, eller kläder hafver jag begärat.

34 "You yourselves know how these hands of mine provided for my needs, and those of my companions.

Men I veten sjelfve, att dessa händerna hafva tjent till min nödtorft, och deras som med mig voro.

35 "In all things I have set you an example, how that so toiling, you ought to help the weak and to remember the words of the Lord Jesus, how he himself said, "It is more blessed to give than to receive."

All ting hafver jag vist eder, att så måste man arbeta, och upptaga de svaga, och tänka på Herrans Jesu ord, som han sade: Saligare är gifva än taga.

36 When he had so said, Paul kneeled down, and prayed with them.

Och när han detta sagt hade, föll han på sin knä, och bad med allom dem.

37 And they all began, with loud lamentations, to throw their arms about his neck, and to kiss him lovingly, again and again,

Och vardt en stor gråt med allom dem; och de föllo Paulo om halsen, och kysste honom;

38 sorrowing most of all for the words that he had spoken, that after that day they should look upon his face no more. And they began to escort him to the ship.

Sörjande mest för det ordets skull, som han sagt hade, att de skulle icke mer få se hans ansigte. Och så följde de honom till skepps.