1 Corinthians 7
1 Now concerning the question in your letter. It is well for a man to have no intercourse with a woman,
Nu, der I mig om skrefven, svarar jag. Det är mannenom godt, att han intet befattar sig med hustru.
2 but because there is so much immorality let each man have his own wife; and let each women have her own husband.
Dock likväl, till att undfly boleri, hafve hvar och en sina hustru, och hvar och en sin man.
3 Let the husband give his wife her due, and likewise the wife her husband. The wife is not mistress of her own person,
Mannen skall låta få hustrune skyldig välviljoghet, och sammalunda hustrun mannen.
4 but her husband is; and in the same way the husband is not master of his own person, but his wife is.
Hustrun hafver icke sjelf magt öfver sin egen kropp, utan mannen; sammalunda mannen hafver icke magt öfver sin egen kropp, utan hustrun.
5 Do not refuse one another, unless it is only temporary and by mutual consent, so that you may devote yourselves to prayer. Then come together again, lest through your lack of self-control Satan begin to tempt you to sin.
Drager eder icke undan för hvarannan, utan det sker med begges edra samtycko, till en tid, att I mågen hafva tom till fasto och böner; och kommer så igen tillsammans, att djefvulen icke skall fresta eder för edor okyskhets skull.
6 But what I have just said is by way of concession, not command.
Men sådant säger jag eder efter tillstädjelse, och icke efter bud;
7 I would that every one lived as I do; but each man has his own special gift from God, one this, another that.
Utan jag ville heldre, att alla menniskor voro såsom jag är; men hvar och en hafver sina egna gåfvo af Gudi; den ene så, den andre så.
8 But to the unmarried, and the widows, I say that it is well for them to remain as I am.
Dem ogiftom och enkom säger jag: Godt är dem, om de blifva såsom ock jag.
9 If, however, they are not exercising self-control, by all means let them marry; for marriage is better than the fever of passion.
Men kunna de icke hålla sig, så gifte sig; ty det är bättre gifta sig, än brinna.
10 But to those already married my commandment is - and not mine, but the Lord’s - that a wife is not to leave her husband;
Men dem giftom bjuder icke jag, utan Herren: Hustrun skilje sig icke ifrå mannen.
11 (or if she has already left him let her either remain as she is, or be reconciled to him), and also that a husband is not to put away his wife.
Skiljes hon ock ifrå honom, så blifve ogift, eller förlike sig med mannen igen; och mannen öfvergifve icke hustruna.
12 To the rest it is I who am speaking, not the Lord. If any brother has a wife who is not a believer, if he is willing to live with her, let him not send her away.
Dem androm säger jag, icke Herren: Om så är, att en broder hafver ena otrogna hustru, och hon hafver vilja till att bo med honom; skilje då han icke henne ifrå sig.
13 And a woman whose husband is not a believer, if he is willing to live with her, let her not separate from him.
Och om en qvinna hafver en otrogen man, och han hafver vilja till att blifva när henne; skilje icke då honom ifrå sig.
14 For the unbelieving husband is consecrated through union with his believing wife; and the unbelieving wife, through union with her believing husband. Otherwise your children would be unholy, but now they are consecrated to God.
Ty den otrogne mannen är helgad genom hustruna, och den otrogna hustrun är helgad genom mannen; annars vordo edor barn oren; men nu äro de helig.
15 But if the unbelieving partner be determined to leave, separation let it be. In such cases the believing husband or wife is not under bondage. But it is into peace that God has called us.
Om ock den otrogne vill skiljas, så låt honom skiljas. En broder eller syster är icke bunden till egendom i sådana fallom; utan i frid hafver Gud kallat oss.
16 For how do you know, wife, whether you will save your husband? Or how do you know, husband, whether you will save your wife?
Ty huru vetst du, qvinna, om du kan göra mannen salig? Eller huru vetst du, man, om du kan göra hustruna saliga?
17 Only whatever be the lot in life to which God has assigned each one - and whatever the condition in which he was living when God called him- -in that let him continue. Such is the rule I give in all the churches.
Dock såsom Gud hafver hvarjom och enom utdelat. Hvar och en, såsom Herren honom kallat hafver, så vandre han. Och så stadgar jag i alla församlingar.
18 So, was any man called, being circumcised? Let him not become uncircumcised. Was any man called when he was uncircumcised? Let him not be circumcised.
Är någor omskoren kallad, han begäre icke förhud; är någor kallad i förhuden, han låte icke omskära sig.
19 Circumcision is nothing, and uncircumcision is nothing. Keeping God’s commands in everything.
Omskärelsen är intet, och förhuden är intet; utan hålla Guds bud.
20 Whatever be the condition of life in which he was called, in that let him continue.
Hvar och en blifve uti den kallelse, i hvilka han kallad är.
21 Were you called in slavery? Let not that trouble you; but if you can become free make use of the opportunity.
Äst du kallad i träldom, haf der ingen sorg om; dock kan du fri varda, så bruka det heldre;
22 For the slave who has been called in the Lord is the Lord’s freedman; and in the same way, the free man who is called is Christ’s slave.
Ty den som i träldom kallad är i Herranom, han är Herrans fri; sammalunda ock den som kallad är i frihet, han är Christi egen vorden.
23 You have been brought with a price; do not become slaves to men.
I ären dyrt köpte; blifver icke menniskors trälar.
24 Where each man stood when he was called, there, brothers, let him stay, close to God.
Hvar och en, käre bröder, der han uti kallad är, der blifve han uti när Gudi.
25 I have no command from the Lord to give you concerning unmarried women; but I give you my opinion, and it is that of a man who, through the Lord’s mercy, is deserving of your confidence.
Men om jungfrur hafver jag icke Herrans bud; utan jag säger mina mening, såsom den der barmhertighet fått hafver af Herranom, till att vara trogen.
26 I think then, that in view of the time of suffering now imminent, it is best for a man to remain as he is.
Så menar jag nu sådant vara godt, för den nöd som förhanden är, att menniskone skall godt vara så blifva.
27 Are you bound to a wife? Do not seek to be free. Are you free from the marriage bond? Do not seek for a wife.
Äst du vid hustru bunden, begära icke skiljas vid henne; äst du ock utan hustru, så begära icke hustru.
28 Yet if you do not marry, you have not done wrong; and if a girl marries, she has not done wrong. Such people, however, will have trouble in worldy affairs, and I wish to spare you.
Men gifter du dig, syndar du intet, och om en jungfru gifter sig, syndar hon intet; dock varda sådana lidande lekamlig bekymmer; men jag skonade eder gerna.
29 Indeed, brothers, the time that remains to us has been shortened; so let those who have wives live as if they had none,
Men det säger jag: Käre bröder, tiden är kort. Öfver detta: De som hustrur hafva, vare såsom de inga hade;
30 let those who weep be as though they did not weep, those who rejoice as though they did not rejoice, those who buy as though they did not possess,
Och de som gråta, såsom de intet greto; och de som fröjda sig, såsom de fröjdade sig intet; och de som köpa, såsom de behöllo det intet;
31 and those who use the world as though using it sparingly. For the present phase of the world is passing away.
Och de som bruka denna verldena, såsom de brukade icke; ty denna verldenes väsende förgås.
32 So I want you to be free from all anxieties. An unmarried man is anxious about the Lord’s business, how he may please the Lord;
Men jag ville gerna, att I voren utan omsorg. Den der ogift är, han aktar det Herranom tillhörer, huru han skall täckas Herranom.
33 but a married man is anxious about worldly affairs, how he may please his wife, and he is divided in his mind.
Men den som gifter sig, han aktar hvad verldene tillhörer, att han skall behaga hustrune.
34 Again, the woman who is widow, or the maid, is anxious about the Lord’s business, how she may be pure in body and in mind; but the married woman is anxious about worldly affairs, how she may please her husband.
Och det är skilnad på en qvinna, och en jungfru; den som ogift är, hon aktar det Herranom tillhörer, att hon skall blifva helig både till kropp och till anda; men den som gifter sig, hon aktar det verldene tillhörer, huru hon skall behaga mannenom.
35 It is in your own interest that I say this; not that I may entangle you in a snare, but that I may help you to serve the Lord with fitting and undistracted service.
Men detta säger jag till det som eder kan gagneligit vara, och icke att jag vill kasta band på eder; utan på det I skolen efterfölja det ärligit är, och blifva vid Herran, utan allt hinder.
36 If, however, a father feels that he is not treating his virgin daughter in a seemly manner, in leaving her unmarried beyond the flower of her age, and so the matter is urgent, let him do what she desires; he commits no sin. Let the marriage take place.
Men om någor låter sig tycka, att det icke väl skickar sig med hans jungfru, sedan hon väl manväxt är, och det vill icke annars vara, så göre som han vill, han syndar intet; han låte henne gifta sig.
37 On the other hand, he who is firm in his purpose and is under no compulsion, but is free to carry out his own wishes, and who has determined to keep his daughter unmarried, does well.
Men om en sätter sig fast före, efter han onödd är, och hafver sin fria vilja, och besluter detta i sitt hjerta, att låta sina jungfru så blifva, han gör väl.
38 So he that gives his daughter in marriage is doing right, and he who keeps her unmarried will be doing right, and he who keeps her unmarried will be doing better.
Den nu utgifter henne, han gör väl; men den icke utgifter henne, han gör bätter.
39 A wife is bound to her husband during his lifetime; but if her husband dies, she is free to marry whomever she will, provided it be in the Lord.
Hustrun är bunden till lagen, så länge hennes man lefver; men när hennes man är afsomnad, är hon fri att gifva sig enom androm, hvem hon vill; dock att det sker i Herranom.
40 But she is happier, in my judgment, if she remains as she is; and I think that I, too, have the Spirit of God.
Men saligare är hon, om hon så blifver, efter mitt sinne; jag menar, att jag ock hafver Guds Anda.
