Song of Solomon 2
1 As a lily among the thorns,
»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
2 So [is] my friend among the daughters!
»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
3 As a citron among trees of the forest, So [is] my beloved among the sons, In his shade I delighted, and sat down, And his fruit [is] sweet to my palate.
»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 He has brought me to a house of wine, And his banner over me [is] love,
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 Sustain me with grape-cakes, Support me with citrons, for I [am] sick with love.
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
6 His left hand [is] under my head, And his right embraces me.
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 I have adjured you, daughters of Jerusalem, By the roes or by the does of the field, Do not stir up nor wake the love until she pleases!
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
8 The voice of my beloved! Behold, this—he is coming, Leaping on the mountains, skipping on the hills.
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 My beloved [is] like to a roe, Or to a young one of the harts. Behold, this—he is standing behind our wall, Looking from the windows, Blooming from the lattice.
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 My beloved has answered and said to me, “Rise up, my friend, my beautiful one, and come away,
Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 For behold, the winter has passed by, The rain has passed away—it has gone.
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 The flowers have appeared in the earth, The time of the singing has come, And the voice of the turtle was heard in our land,
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 The fig tree has ripened her green figs, And the sweet-smelling vines have given forth fragrance, Rise, come, my friend, my beautiful one, indeed, come away.
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 My dove, in clefts of the rock, In a secret place of the ascent, Cause me to see your appearance, Cause me to hear your voice, For your voice [is] sweet, and your appearance lovely.”
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
15 Seize for us foxes, Little foxes—destroyers of vineyards, Even our sweet-smelling vineyards.
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
16 My beloved [is] mine, and I [am] his, Who is delighting among the lilies,
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 Until the day breaks forth, And the shadows have fled away, Turn, be like, my beloved, To a roe, or to a young one of the harts, On the mountains of separation!
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
