Song of Solomon 2
1 As a lily among the thorns,
Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.
2 So [is] my friend among the daughters!
Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.
3 As a citron among trees of the forest, So [is] my beloved among the sons, In his shade I delighted, and sat down, And his fruit [is] sweet to my palate.
Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.
4 He has brought me to a house of wine, And his banner over me [is] love,
Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.
5 Sustain me with grape-cakes, Support me with citrons, for I [am] sick with love.
Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.
6 His left hand [is] under my head, And his right embraces me.
Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.
7 I have adjured you, daughters of Jerusalem, By the roes or by the does of the field, Do not stir up nor wake the love until she pleases!
Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.
8 The voice of my beloved! Behold, this—he is coming, Leaping on the mountains, skipping on the hills.
Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.
9 My beloved [is] like to a roe, Or to a young one of the harts. Behold, this—he is standing behind our wall, Looking from the windows, Blooming from the lattice.
Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.
10 My beloved has answered and said to me, “Rise up, my friend, my beautiful one, and come away,
Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.
11 For behold, the winter has passed by, The rain has passed away—it has gone.
Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;
12 The flowers have appeared in the earth, The time of the singing has come, And the voice of the turtle was heard in our land,
Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;
13 The fig tree has ripened her green figs, And the sweet-smelling vines have given forth fragrance, Rise, come, my friend, my beautiful one, indeed, come away.
Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.
14 My dove, in clefts of the rock, In a secret place of the ascent, Cause me to see your appearance, Cause me to hear your voice, For your voice [is] sweet, and your appearance lovely.”
Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.
15 Seize for us foxes, Little foxes—destroyers of vineyards, Even our sweet-smelling vineyards.
Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.
16 My beloved [is] mine, and I [am] his, Who is delighting among the lilies,
Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;
17 Until the day breaks forth, And the shadows have fled away, Turn, be like, my beloved, To a roe, or to a young one of the harts, On the mountains of separation!
Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.
