Romans 1

1 Paul, a servant of Jesus Christ, a called apostle, having been separated to the good news of God,

Paulus, Jesu Christi tjenare, kallad till Apostel, afskild till att predika Guds Evangelium;

2 which He announced before through His prophets in holy writings,

Hvilket han tillförene utlofvat hafver, genom sina Propheter i den Helga Skrift,

3 concerning His Son—who has come of the seed of David according to the flesh,

Om sin Son, den född är af Davids säd, efter köttet;

4 who is marked out [as the] Son of God in power, according to the Spirit of sanctification, by the resurrection from the dead—Jesus Christ our Lord;

Hvilken är krafteliga bevisad Guds Son, efter Andan som helgar, deraf att han stod upp ifrå de döda, nämliga Jesus Christus, vår Herre;

5 through whom we received grace and apostleship, for obedience of faith among all the nations, in behalf of His Name;

Genom hvilken vi hafve fått nåd, och Apostlaämbete, till att upprätta trones lydno ibland alla Hedningar, i hans Namn;

6 among whom are also you, the called of Jesus Christ;

Ibland hvilka I ock ären kallade af Jesu Christo;

7 to all who are in Rome, beloved of God, called holy ones: Grace to you and peace from God our Father and the Lord Jesus Christ!

Allom dem som i Rom äro, Guds kärestom, kalladom heligom. Nåd vare med eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

8 First, indeed, I thank my God through Jesus Christ for you all, that your faith is proclaimed in the whole world;

I förstone tackar jag min Gud, gjenom Jesum Christum, för eder alla, att i hela verldene talas om edra tro.

9 for God is my witness, whom I serve in my spirit in the good news of His Son, how unceasingly I make mention of you,

Ty Gud är mitt vittne, hvilkom jag tjenar i minom anda, uti Evangelio som är om hans Son, att jag utan återvändo tänker på eder;

10 always in my prayers imploring, if by any means now at length I will have a prosperous journey, by the will of God, to come to you,

Bedjandes alltid i mina böner, att jag dock någon tid måtte få en lyckosam väg, om Gud ville, till att komma till eder.

11 for I long to see you, that I may impart to you some spiritual gift, that you may be established;

Ty jag åstundar se eder, på det jag måtte några andeliga gåfvo dela med eder, till att styrka eder;

12 and that is, that I may be comforted together among you, through faith in one another, both yours and mine.

Det är, att jag, samt med eder, måtte få hugsvalelse, genom begges våra tro, edra och mina.

13 And I do not wish you to be ignorant, brothers, that many times I purposed to come to you—and was hindered until the present time—that some fruit I might have also among you, even as also among the other nations.

Jag vill icke dölja för eder, bröder, att jag hafver ofta haft i sinnet komma till eder, ändock jag hafver varit förhindrad allt härtill; på det jag måtte ock någon frukt skaffa ibland eder, såsom ibland andra Hedningar.

14 Both to Greeks and to foreigners, both to wise and to thoughtless, I am a debtor,

Jag är pligtig både Greker och Barbarer, både visa och ovisa.

15 so, as much as in me is, I am ready also to you who [are] in Rome to proclaim good news,

Derföre, så mycket mig står till görandes, är jag redebogen att jag ock predikar eder Evangelium, som i Rom ären.

16 for I am not ashamed of the good news of the Christ, for it is the power of God to salvation to everyone who is believing, both to Jew first, and to Greek.

Ty jag skämmes icke vid Christi Evangelium; ty det är Guds kraft allom dem till salighet som tro; Judomen först, så ock Grekomen;

17 For the righteousness of God in it is revealed from faith to faith, according as it has been written: “And the righteous one will live by faith,”

Derföre att derutinnan varder Guds rättfärdighet uppenbar, af tro i tro; som skrifvet är: Den rättfärdige skall lefva af sine tro.

18 for the wrath of God is revealed from Heaven on all impiety and unrighteousness of men, holding down the truth in unrighteousness.

Ty Guds vrede af himmelen varder uppenbar öfver alla menniskornas ogudaktighet och orättfärdighet, de der förhålla sanningena i orättfärdighet.

19 Because that which is known of God is revealed among them, for God revealed [it] to them,

Ty det, som förstås kan om Gud, är dem uppenbart; ty Gud hafver dem det uppenbarat;

20 for the invisible things of Him from the creation of the world, by the things made being understood, are plainly seen, both His eternal power and Godhead—to their being inexcusable; (aïdios g126)

Dermed att hans osynliga väsende, och hans eviga kraft och Gudom varder beskådad, när de besinnas af gerningarna, nämliga af verldenes skapelse; så att de äro utan ursäkt; (aïdios g126)

21 because, having known God they did not glorify [Him] as God, nor gave thanks, but were made vain in their reasonings, and their unintelligent heart was darkened,

Medan de förstodo Gud, och hafva icke prisat honom som en Gud, och ej heller tackat; utan vordo fåfängelige i sina tankar, och deras oförnuftiga hjerta är vordet mörkt.

22 professing to be wise, they were made fools,

Då de höllo sig för visa, äro de vordne dårar;

23 and changed the glory of the incorruptible God into the likeness of an image of corruptible man, and of birds, and of quadrupeds, and of reptiles.

Och hafva förvandlat dens oförgängeliga Guds härlighet uti beläte, det ej allenast gjordt var efter förgängeliga menniskors, utan jemväl efter foglars, och fyrafött och krypande djurs liknelse.

24 For this reason also God gave them up, in the desires of their hearts, to uncleanness, to dishonor their bodies among themselves;

Derföre hafver ock Gud öfvergifvit dem i deras hjertans lustar, uti orenlighet, till att skämma sin lekamen inbördes;

25 who changed the truth of God into the lie, and honored and served the creature rather than the Creator, who is blessed for all ages. Amen. (aiōn g165)

Hvilke förvandlat hafva Guds sanning i lögn; och hafva ärat och dyrkat de ting, som skapad äro, öfver honom som dem skapat hafver, hvilken är välsignad evinnerliga. Amen. (aiōn g165)

26 Because of this God gave them up to dishonorable affections, for even their females changed the natural use into that against nature;

Derföre hafver ock Gud öfvergifvit dem i skamliga lustar; ty deras qvinnor hafva förvandlat den naturliga brukningena uti den, som är emot naturen.

27 and in like manner also the males having left the natural use of the female, burned in their longing toward one another; males with males working shame, and the repayment of their error that was fit, in themselves receiving.

Sammaledes ock männerna hafva öfvergifvit den naturliga qvinnones brukning, och hafva brunnit i sin lusta till hvarannan; man med man bedrifvit slemhet, och fått, som tillbörligit var, deras villos rätta lön i sig sjelfvom.

28 And according as they did not approve of having God in knowledge, God gave them up to a disapproved mind, to do the things not seemly;

Och såsom de intet aktade hafva Gud i känslo, hafver Gud öfvergifvit dem i ett vrångt sinne, till att bedrifva obeqvämlig ting;

29 having been filled with all unrighteousness, whoredom, wickedness, covetousness, malice; full of envy, murder, strife, deceit, evil dispositions; whisperers,

Fulle med all orättfärdighet, boleri, arghet, girighet, ondsko; fulle med afund, mord, kif, svek, otukt;

30 evil-speakers, God-haters, insulting, proud, boasters, inventors of evil things, disobedient to parents,

Örnatasslare, bakdantare, Guds föraktare, våldsverkare, högfärdige, stolte, illfundige, föräldromen olydige;

31 unintelligent, faithless, without natural affection, implacable, unmerciful;

Oförnuftige, ordlöse, okärlige, trolöse, obarmhertige;

32 who the righteous judgment of God having known—that those practicing such things are worthy of death—not only do them, but also have delight with those practicing them.

Hvilke, ändå de Guds rättviso veta, att de som sådant göra äro värde döden, likväl göra de det icke allenast, utan ock hålla med dem som det göra.