Psalms 94
1 God of vengeance—YHWH! God of vengeance, shine forth.
Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
2 Be lifted up, judging the earth, Send back a repayment on the proud.
Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
3 Until when do the wicked, O YHWH—Until when do the wicked exult?
Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
4 They utter—they speak arrogance, All working iniquity boast [about] themselves.
Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
5 Your people, O YHWH, they bruise, And they afflict Your inheritance.
Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
6 They slay widow and sojourner, And they murder fatherless ones.
Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
7 And they say, “YAH does not see, And the God of Jacob does not consider.”
Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
8 Consider, you brutish among the people, And you foolish, when do you act wisely?
Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
9 He who plants the ear, does He not hear? He who forms the eye, does He not see?
Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
10 He who is instructing nations, does He not reprove? He who is teaching man knowledge [is] YHWH.
Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
11 He knows the thoughts of man, that they [are] vanity.
Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
12 O the blessedness of the man Whom You instruct, O YAH, And teach him out of Your law,
Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
13 To give rest to him from days of evil, While a pit is dug for the wicked.
Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
14 For YHWH does not leave His people, And does not forsake His inheritance.
Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
15 For judgment turns back to righteousness, And after it all the upright of heart.
Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
16 Who rises up for me with evildoers? Who stations himself for me with workers of iniquity?
Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
17 Unless YHWH [were] a help to me, My soul had almost inhabited silence.
Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
18 If I have said, “My foot has slipped,” Your kindness, O YHWH, supports me.
Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
19 In the abundance of my thoughts within me, Your comforts delight my soul.
Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
20 Is a throne of mischief joined [with] You? A framer of perverseness by statute?
Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
21 They decree against the soul of the righteous, And declare innocent blood wicked.
De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
22 And YHWH is for a high place to me, And my God [is] for a rock—my refuge,
Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
23 And He turns back their iniquity on them, And in their wickedness cuts them off; Our God YHWH cuts them off!
Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
