Psalms 88
1 A SONG. A PSALM OF THE SONS OF KORAH. TO THE OVERSEER. [SET] ON “SICKNESS TO AFFLICT.” AN INSTRUCTION OF HEMAN THE EZRAHITE. O YHWH, God of my salvation, Daily I have cried, nightly before You,
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 My prayer comes in before You, Incline Your ear to my loud cry,
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 I have been reckoned with those going down [to] the pit, I have been as a man without strength.
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Among the dead—free, As pierced ones lying in the grave, Whom You have not remembered anymore, Indeed, they have been cut off by Your hand.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 You have put me in the lowest pit, In dark places, in depths.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Your fury has lain on me, And You have afflicted [with] all Your breakers. (Selah)
Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 You have put my acquaintance far from me, You have made me an abomination to them, Shut up—I do not go forth.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 My eye has grieved because of affliction, I called You, O YHWH, all the day, I have spread out my hands to You.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Do You do wonders to the dead? Does Rephaim rise? Do they thank You? (Selah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Is Your kindness recounted in the grave? Your faithfulness in destruction?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Are Your wonders known in the darkness? And Your righteousness in the land of forgetfulness?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 And I, to You, O YHWH, I have cried, And in the morning my prayer comes before You.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Why, O YHWH, do You cast off my soul? You hide Your face from me.
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 I [am] afflicted, and expiring from youth, I have borne Your terrors—I pine away.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Your wrath has passed over me, Your terrors have cut me off,
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 They have surrounded me as waters all the day, They have gone around against me together,
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 You have put lover and friend far from me, My acquaintance [is] the place of darkness!
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
