Psalms 88
1 A SONG. A PSALM OF THE SONS OF KORAH. TO THE OVERSEER. [SET] ON “SICKNESS TO AFFLICT.” AN INSTRUCTION OF HEMAN THE EZRAHITE. O YHWH, God of my salvation, Daily I have cried, nightly before You,
En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
2 My prayer comes in before You, Incline Your ear to my loud cry,
Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)
4 I have been reckoned with those going down [to] the pit, I have been as a man without strength.
Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
5 Among the dead—free, As pierced ones lying in the grave, Whom You have not remembered anymore, Indeed, they have been cut off by Your hand.
Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
6 You have put me in the lowest pit, In dark places, in depths.
Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
7 Your fury has lain on me, And You have afflicted [with] all Your breakers. (Selah)
Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
8 You have put my acquaintance far from me, You have made me an abomination to them, Shut up—I do not go forth.
Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
9 My eye has grieved because of affliction, I called You, O YHWH, all the day, I have spread out my hands to You.
Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
10 Do You do wonders to the dead? Does Rephaim rise? Do they thank You? (Selah)
Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
11 Is Your kindness recounted in the grave? Your faithfulness in destruction?
Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
12 Are Your wonders known in the darkness? And Your righteousness in the land of forgetfulness?
Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
13 And I, to You, O YHWH, I have cried, And in the morning my prayer comes before You.
Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
14 Why, O YHWH, do You cast off my soul? You hide Your face from me.
Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
15 I [am] afflicted, and expiring from youth, I have borne Your terrors—I pine away.
Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
16 Your wrath has passed over me, Your terrors have cut me off,
Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
17 They have surrounded me as waters all the day, They have gone around against me together,
De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
18 You have put lover and friend far from me, My acquaintance [is] the place of darkness!
Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
