Psalms 79

1 A PSALM OF ASAPH. O God, nations have come into Your inheritance, They have defiled Your holy temple, They made Jerusalem become heaps,

En Psalm Assaphs. Gud, Hedningarna äro in i ditt arf fallne; de hafva orenat ditt helga tempel, och af Jerusalem stenhopar gjort.

2 They gave the dead bodies of Your servants [As] food for the birds of the heavens, The flesh of Your saints For the wild beast of the earth.

De hafva gifvit dina tjenares lekamen foglomen under himmelen till att äta, och dina heligas kött djuromen på markene.

3 They have shed their blood As water around Jerusalem, And there is none burying.

De hafva utgjutit deras blod omkring Jerusalem, såsom vatten; och der var ingen, som begrof.

4 We have been a reproach to our neighbors, A scorn and a derision to our surrounders.

Vi äre vårom grannom till en försmädelse vordne; till spott och hån dem som omkring oss äro.

5 Until when, O YHWH? Are You angry forever? Your jealousy burns as fire.

Herre, huru länge vill du så allstings vred vara; och ditt nit, såsom en eld, brinna låta?

6 Pour Your fury on the nations who have not known You, And on kingdoms that have not called on Your Name.

Utgjut dina grymhet öfver Hedningarna, de dig intet känna, och uppå de Konungariken, som ditt Namn intet åkalla.

7 For [one] has devoured Jacob, And they have made his habitation desolate.

Ty de hafva uppätit Jacob, och hans hus förödt.

8 Do not remember for us the iniquities of forefathers, Hurry, let Your mercies go before us, For we have been very weak.

Tänk icke uppå våra förra missgerningar. Förbarma dig öfver oss snarliga, ty vi äre fast eländige vordne.

9 Help us, O God of our salvation, Because of the glory of Your Name, And deliver us, and cover over our sins, For Your Name’s sake.

Hjelp du oss, Gud vår hjelpare, för dins Namns äros skull; fräls oss, och förlåt oss våra synder, för ditt Namns skull.

10 Why do the nations say, “Where [is] their God?” Let [it] be known among the nations before our eyes, The vengeance of the blood of Your servants that is shed.

Hvi låter du Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud? Låt hämnden öfver dina tjenares blod, som utgjutet är, kunnig varda, ibland Hedningarna, för vår ögon.

11 Let the groaning of the prisoner come in before You, According to the greatness of Your arm, Leave the sons of death.

Låt för dig komma de fångars suckande; efter din stora arm behåll dödsens barn.

12 And return to our neighbors, Sevenfold to their bosom, their reproach, With which they reproached You, O Lord.

Och vedergäll vårom grannom sjufaldt uti deras sköte deras försmädelse, der de dig, Herre, med försmädt hafva.

13 And we, Your people, and the flock of Your pasture, We give thanks to You for all time, We recount Your praise from generation to generation!

Men vi, ditt folk och din fosterfår, tackom dig evinnerliga, och förkunnom ditt lof förutan ända.