Psalms 71
1 In You, O YHWH, I have trusted, Do not let me be disappointed for all time.
Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
2 You deliver me in Your righteousness, And cause me to escape, Incline Your ear to me, and save me.
Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
3 Be a rock to me—a habitation, To go in continually, You have given command to save me, For You [are] my rock and my bulwark.
Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
4 O my God, cause me to escape From the hand of the wicked, From the hand of the perverse and violent.
Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
5 For You [are] my hope, O Lord YHWH, My trust from my youth.
Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
6 I have been supported from the womb by You, You cut me out from my mother’s bowels, My praise [is] continually in You.
Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
7 I have been as a wonder to many, And You [are] my strong refuge.
Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
8 My mouth is filled [with] Your praise, All the day [with] Your beauty.
Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
9 Do not cast me off at the time of old age, Do not forsake me according to the consumption of my power.
Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
10 For my enemies have spoken against me, And those watching my soul have taken counsel together,
Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
11 Saying, “God has forsaken him, Pursue and catch him, for there is no deliverer.”
Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
12 O God, do not be far from me, O my God, make haste for my help.
Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
13 They are ashamed, they are consumed, Who are opposing my soul, They are covered [with] reproach and blushing, Who are seeking my evil,
Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
14 And I continually wait with hope, And have added to all Your praise.
Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
15 My mouth recounts Your righteousness, All the day Your salvation, For I have not known the numbers.
Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
16 I come in [the] might of Lord YHWH, I mention Your righteousness—Yours alone.
Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
17 God, You have taught me from my youth, And until now I declare Your wonders.
Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
18 And also to old age and grey hairs, O God, do not forsake me, Until I declare Your strength to a generation, Your might to everyone that comes.
Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
19 And Your righteousness, O God, [is] to the heights, Because You have done great things, O God, who [is] like You?
Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
20 Because You have showed me many and sad distresses, You turn back—You revive me, And from the depths of the earth, You turn back—You bring me up.
Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
21 You increase my greatness, And You surround—You comfort me,
Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
22 I also thank You with a vessel of stringed instrument, Your truth, O my God, I sing to You with a harp, O Holy One of Israel,
Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
23 My lips cry aloud when I sing praise to You, And my soul that You have redeemed,
Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
24 My tongue also utters Your righteousness all the day, Because ashamed—because confounded, Have been those seeking my evil!
Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
