Psalms 59
1 TO THE OVERSEER. “DO NOT DESTROY.” A MIKTAM OF DAVID, IN SAUL’S SENDING, AND THEY WATCH THE HOUSE TO PUT HIM TO DEATH. Deliver me from my enemies, O my God, Set me on high from my withstanders.
För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
2 Deliver me from workers of iniquity, And save me from men of blood.
Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
3 For behold, they laid wait for my soul, Strong ones are assembled against me, Not my transgression nor my sin, O YHWH.
Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
4 Without punishment they run and prepare themselves, Stir up to meet me, and see.
Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
5 And You, YHWH, God of Hosts, God of Israel, Awake to inspect all the nations. Do not favor any treacherous dealers of iniquity. (Selah)
Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
6 They return at evening, They make a noise like a dog, And go around the city.
Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
7 Behold, they belch out with their mouths, Swords [are] in their lips, for “Who hears?”
Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
8 And You, O YHWH, laugh at them, You mock at all the nations.
Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»
9 O my Strength, to You I take heed, For God [is] my tower—the God of my kindness.
Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
10 God goes before me, He causes me to look on my enemies.
Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
11 Do not slay them, lest my people forget, Shake them by Your strength, And bring them down, O Lord our shield.
Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
12 The sin of their mouth [is] a word of their lips, And they are captured in their pride, And they recount from the curse and lying.
Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
13 Consume in fury, consume and they are not, And they know that God is ruling in Jacob, To the ends of the earth. (Selah)
Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
14 And they return at evening, They make a noise like a dog, And they go around the city.
Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
15 They wander for food, If they are not satisfied—then they murmur.
Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
16 And I sing of Your strength, And at morning I sing of Your kindness, For You have been a tower to me, And a refuge for me in a day of adversity.
De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
17 O my Strength, I sing praise to You, For God [is] my tower, the God of my kindness!
Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd. Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.
