Psalms 56

1 TO THE OVERSEER. [SET] ON “A SILENT DOVE FAR OFF.” A MIKTAM OF DAVID, IN THE PHILISTINES’ TAKING HOLD OF HIM IN GATH. Favor me, O God, for man swallowed me up, All the day fighting he oppresses me,

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

2 My enemies have swallowed up all the day, For many [are] fighting against me, O Most High,

Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

3 [In] the day I am afraid I am confident toward You.

När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

4 In God I praise His word, in God I have trusted, I do not fear what flesh does to me.

Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

5 All the day they wrest my words, All their thoughts [are] for evil concerning me,

Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

6 They assemble, they hide, they watch my heels, When they have expected my soul.

De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

7 They escape by iniquity, In anger put down the peoples, O God.

Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

8 You have counted my wandering, You place my tear in Your bottle, Are they not in Your scroll?

Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

9 Then turn back my enemies in the day I call. This I have known, that God [is] for me.

Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

10 In God I praise the word, In YHWH I praise the word.

Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

11 In God I trusted, I do not fear what man does to me,

Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

12 On me, O God, [are] Your vows, I repay thank-offerings to You.

Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

13 For You have delivered my soul from death, Do You not [keep] my feet from falling? To habitually walk before God in the light of the living!

Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.