Psalms 44
1 TO THE OVERSEER. AN INSTRUCTION OF THE SONS OF KORAH. O God, we have heard with our ears, Our fathers have recounted to us, The work You worked in their days, In the days of old.
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 You, [with] Your hand, have dispossessed nations. And You plant them. You afflict peoples, and send them away.
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 For they did not possess the land by their sword, And their arm did not give salvation to them, But Your right hand, and Your arm, And the light of Your countenance, Because You had accepted them.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 You [are] He, my King, O God, Command the deliverances of Jacob.
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 By You we push our adversaries, By Your Name we tread down our withstanders,
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 For I do not trust in my bow, And my sword does not save me.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 For You have saved us from our adversaries, And You have put to shame those hating us.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 In God we have boasted all the day, And we thank Your Name for all time. (Selah)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 In anger You have cast off and cause us to blush, And do not go forth with our hosts.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 You cause us to turn backward from an adversary, And those hating us, Have spoiled for themselves.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 You make us food like sheep, And You have scattered us among nations.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 You sell Your people—without wealth, And have not become great by their price.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 You make us a reproach to our neighbors, A scorn and a reproach to our surrounders.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 You make us an allegory among nations, A shaking of the head among peoples.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 All the day my confusion [is] before me, And the shame of my face has covered me.
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 Because of the voice of a reproacher and reviler, Because of an enemy and a self-avenger.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 All this met us, and we did not forget You, Nor have we dealt falsely in Your covenant.
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 We do not turn our heart backward, Nor turn aside our step from Your path.
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 But You have struck us in a place of dragons, And cover us over with death-shade.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 If we have forgotten the Name of our God, And spread our hands to a strange God,
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 Does God not search this out? For He knows the secrets of the heart.
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 Surely, for Your sake we have been slain all the day, Reckoned as sheep of the slaughter.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 Stir up—why do You sleep, O Lord? Awake, do not cast us off forever.
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 Why do You hide Your face? You forget our afflictions and our oppression,
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 For our soul has bowed to the dust, Our belly has cleaved to the earth.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 Arise, a help to us, And ransom us for your kindness’ sake.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
