Psalms 22
1 TO THE OVERSEER. [SET] ON “DOE OF THE MORNING.” A PSALM OF DAVID. My God, My God, why have You forsaken Me? Far from My salvation, The words of My roaring?
En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
2 My God, I call by day, and You do not answer, And by night, and am not silent.
Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
3 And You [are] holy, Sitting—the Praise of Israel.
Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
4 In You our fathers trusted; They trusted, and You deliver them.
Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
5 To You they cried, and were delivered, In You they trusted, and were not disappointed.
Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
6 And I [am] a worm, and no man, A reproach of man, and despised of the people.
Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
7 All beholding Me mock at Me, They make free with the lip—shake the head,
Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
8 “Roll to YHWH, He delivers Him, He delivers Him, for He delighted in Him.”
Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
9 For You [are] He bringing Me forth from the womb, Causing Me to trust, On the breasts of My mother.
Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
10 On You I have been cast from the womb, From the belly of My mother You [are] My God.
På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
11 Do not be far from Me, For adversity is near, for there is no helper.
Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
12 Many bulls have surrounded Me, Mighty ones of Bashan have surrounded Me,
Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
13 They have opened their mouth against Me, A lion tearing and roaring.
De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
14 I have been poured out as waters, And all my bones have separated themselves, My heart has been like wax, It is melted in the midst of My bowels.
Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
15 My power is dried up as an earthen vessel, And My tongue is cleaving to My jaws.
Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
16 And You appoint Me to the dust of death, For dogs have surrounded Me, A company of evildoers has surrounded Me, Piercing My hands and My feet.
Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
17 I count all My bones—they look expectingly, They look on Me,
Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
18 They apportion My garments to themselves, And they cause a lot to fall for My clothing.
De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
19 And You, O YHWH, do not be far off, O My strength, hurry to help Me.
Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
20 Deliver My soul from the sword, My only one from the paw of a dog.
Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
21 Save Me from the mouth of a lion And You have answered Me from the horns of the high places!
Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
22 I declare Your Name to My brothers, In the midst of the assembly I praise You.
Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
23 You who fear YHWH, praise Him, All the seed of Jacob, honor Him, And be afraid of Him, all you seed of Israel.
Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
24 For He has not despised, nor detested, The affliction of the afflicted, Nor has He hidden His face from Him, And in His crying to Him He hears.
Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
25 Of You My praise [is] in the great assembly. I complete My vows before His fearers.
Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
26 The humble eat and are satisfied, Those seeking Him praise YHWH, Your heart lives forever.
De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
27 Remember and return to YHWH, Do all the ends of the earth, And bow themselves before You, Do all families of the nations,
Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
28 For to YHWH [is] the kingdom, And He is ruling among nations.
Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
29 And the fat ones of earth have eaten, And they bow themselves, All going down to dust bow before Him, And he [who] has not revived his soul.
Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
30 A seed serves Him, It is declared of the Lord to the generation.
Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
31 They come and declare His righteousness, To a people that is born, that He has made!
De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
