Psalms 139
1 TO THE OVERSEER. A PSALM OF DAVID. YHWH, You have searched me, and know.
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 You have known my sitting down, And my rising up, You have attended to my thoughts from afar.
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 You have fanned my path and my lying down, And have been acquainted [with] all my ways.
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 For there is not a word in my tongue, Behold, O YHWH, You have known it all!
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 You have besieged me behind and before, And You place Your hand on me.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 Knowledge too wonderful for me, It has been set on high, I am not able for it.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 To where do I go from Your Spirit? And to where do I flee from Your face?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 If I ascend the heavens—You [are] there, And spread out a bed in Sheol, behold, You! (Sheol h7585)
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 I take the wings of morning, I dwell in the uttermost part of the sea,
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 Also there Your hand leads me, And Your right hand holds me.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 And I say, “Surely darkness bruises me,” Then night [is] light to me.
Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 Also darkness does not hide from You, And night shines as day, As [is] darkness so [is] light.
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 For You have possessed my reins, You cover me in my mother’s belly.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 I confess You, because I have been fearfully distinguished. Your works [are] wonderful, And my soul is knowing [it] well.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 My substance was not hid from You, When I was made in secret, Curiously worked in the lower part of earth.
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Your eyes saw my unformed substance, And all of them are written on Your scroll, The days they were formed—And not one among them.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 And how precious Your thoughts have been to me, O God, how great has been their sum!
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 I recount them! They are more than the sand, I have awoken, and I am still with You.
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Do You slay, O God, the wicked? Then, men of blood, turn aside from me!
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 Who exchange You for wickedness, Your enemies [are] lifted up to vanity.
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Do I not hate, YHWH, those hating You? And grieve myself with Your withstanders?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 I have hated them [with] perfect hatred, They have become enemies to me.
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Search me, O God, and know my heart, Try me, and know my thoughts,
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 And see if a grievous way be in me, And lead me in a perpetual way!
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
