Psalms 129

1 A SONG OF THE ASCENTS. Often they distressed me from my youth, Pray, let Israel say:

En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 Often they distressed me from my youth, Yet they have not prevailed over me.

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 Plowers have plowed over my back, They have made their furrows long.

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 YHWH [is] righteous, He has cut apart cords of the wicked.

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 All hating Zion [are] confounded and turn backward.

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 They are as grass of the roofs, That withers before it was drawn out,

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 That has not filled the hand of a reaper, And the bosom of a binder of sheaves.

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 And the passers by have not said, “The blessing of YHWH [is] on you, We blessed you in the Name of YHWH!”

och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»