Psalms 129

1 A SONG OF THE ASCENTS. Often they distressed me from my youth, Pray, let Israel say:

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 Often they distressed me from my youth, Yet they have not prevailed over me.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 Plowers have plowed over my back, They have made their furrows long.

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 YHWH [is] righteous, He has cut apart cords of the wicked.

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 All hating Zion [are] confounded and turn backward.

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 They are as grass of the roofs, That withers before it was drawn out,

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 That has not filled the hand of a reaper, And the bosom of a binder of sheaves.

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 And the passers by have not said, “The blessing of YHWH [is] on you, We blessed you in the Name of YHWH!”

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.