Psalms 109
1 TO THE OVERSEER. A PSALM OF DAVID. O God of my praise, do not be silent,
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 For the mouth of wickedness, and the mouth of deceit, They have opened against me, They have spoken with me—A tongue of falsehood, and words of hatred!
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 They have surrounded me about, And they fight me without cause.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 For my love they oppose me, and I—prayer!
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 And they set against me evil for good, And hatred for my love.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Appoint the wicked over him, And an adversary stands at his right hand.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 In his being judged, he goes forth wicked, And his prayer is for sin.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 His days are few, another takes his oversight,
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 His sons are fatherless, and his wife a widow.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 And his sons wander continually, Indeed, they have begged, And have sought out of their dry places.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 An exactor lays a snare for all that he has, And strangers spoil his labor.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 He has none to extend kindness, Nor is there one showing favor to his orphans.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 His posterity is for cutting off, Their name is blotted out in another generation.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 The iniquity of his fathers Is remembered to YHWH, And the sin of his mother is not blotted out.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 They are continually before YHWH, And He cuts off their memorial from earth.
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Because that he has not remembered to do kindness, And pursues the poor man and needy, And the struck of heart—to slay,
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 And he loves reviling, and it meets him, And he has not delighted in blessing, And it is far from him.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 And he puts on reviling as his robe, And it comes in as water into his midst, And as oil into his bones.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 It is to him as apparel—he covers himself, And he girds it on for a continual girdle.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 This [is] the wage of my accusers from YHWH, And of those speaking evil against my soul.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 And You, O Lord YHWH, Deal with me for Your Name’s sake, Because Your kindness [is] good, deliver me.
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 For I [am] poor and needy, And my heart has been pierced in my midst.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 I have gone as a shadow when it is stretched out, I have been driven away as a locust.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 My knees have been feeble from fasting, And my flesh has failed of fatness.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 And I have been a reproach to them, They see me, they shake their head.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Help me, O YHWH my God, Save me, according to Your kindness.
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 And they know that this [is] Your hand, You, O YHWH, You have done it.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 They revile, and You bless, They have risen, and are ashamed, And Your servant rejoices.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 My accusers put on blushing, and are covered, Their shame [is] as an upper robe.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 I thank YHWH greatly with my mouth, And I praise Him in the midst of many,
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 For He stands at the right hand of the needy, To save from those judging his soul.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
