Psalms 102
1 A PRAYER OF THE AFFLICTED WHEN HE IS FEEBLE, AND POURS OUT HIS COMPLAINT BEFORE YHWH. O YHWH, hear my prayer, indeed, my cry comes to You.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Do not hide Your face from me, In a day of my adversity, Incline Your ear to me, In the day I call, hurry, answer me.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 For my days have been consumed in smoke, And my bones have burned as a firebrand.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 Struck as the herb, and withered, is my heart, For I have forgotten to eat my bread.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 From the voice of my sighing My bone has cleaved to my flesh.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 I have been like to a pelican of the wilderness, I have been as an owl of the dry places.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 I have watched, and I am As a bird alone on the roof.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 All the day my enemies reproached me, Those mad at me have sworn against me.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 Because I have eaten ashes as bread, And have mingled my drink with weeping,
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 From Your indignation and Your wrath, For You have lifted me up, And cast me down.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 My days [are] stretched out as a shadow, And I am withered as the herb.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 And You, O YHWH, abide for all time, And Your memorial from generation to generation.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 You rise—You pity Zion, For the time to favor her, For the appointed time has come.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 For Your servants have been pleased with her stones, And they favor her dust.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 And nations fear the Name of YHWH, And all kings of the earth Your glory,
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 For YHWH has built Zion, He has been seen in His glory,
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 He turned to the prayer of the destitute, And He has not despised their prayer.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 This is written for a later generation, And the people created praise YAH.
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 For He has looked From the high place of His sanctuary. YHWH looked attentively from the heavens to earth,
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 To hear the groan of the prisoner, To loose sons of death,
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 To declare in Zion the Name of YHWH, And His praise in Jerusalem,
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 In the peoples being gathered together, And the kingdoms—to serve YHWH.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 He has humbled my power in the way, He has shortened my days.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 I say, “My God, do not take me up in the midst of my days,” Your years [are] through all generations.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 You founded the earth before time, And the heavens [are] the work of Your hands.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 They perish, and You remain, And all of them become old as a garment, You change them as clothing, And they are changed.
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 And You [are] the same, and Your years are not finished.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 The sons of Your servants continue, And their seed is established before You!
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
