Psalms 10
1 Why, YHWH, do You stand at a distance? Do You hide in times of adversity?
Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
2 Through the pride of the wicked, Is the poor inflamed, They are caught in schemes that they devised.
Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
3 Because the wicked has boasted Of the desire of his soul, And he has blessed a dishonest gainer, He has despised YHWH.
Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4 The wicked does not inquire according to the height of his face. “There is no God!” [are] all his schemes.
Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
5 His ways writhe at all times, Your judgments [are] on high before him, All his adversaries—he puffs at them.
Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
6 He has said in his heart, “I am not moved, [And am] not in calamity to generation and generation.”
Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
7 His mouth is full of oaths, And deceits, and fraud: Under his tongue [is] perverseness and iniquity,
Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
8 He sits in an ambush of the villages, He slays the innocent in secret places. His eyes secretly watch for the afflicted,
Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
9 He lies in wait in a secret place, as a lion in a covert. He lies in wait to catch the poor, He catches the poor, drawing him into his net.
Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
10 He is bruised—he bows down, The afflicted has fallen by his mighty ones.
Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11 He said in his heart, “God has forgotten, He has hid His face, He has never seen.”
Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
12 Arise, O YHWH! O God, lift up Your hand! Do not forget the humble.
Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13 Why has the wicked despised God? He has said in his heart, “It is not required.”
Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14 You have seen, For You behold perverseness and anger; By giving into Your hand, The afflicted leave [it] on You, You have been a helper of the fatherless.
Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15 Break the arm of the wicked and the evil, Seek out his wickedness, find none;
Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16 YHWH [is] King for all time and forever, The nations have perished out of His land!
Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17 You have heard the desire of the humble, O YHWH. You prepare their heart; You cause Your ear to attend,
De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18 To judge the fatherless and bruised: He adds no more to oppress—man of the earth!
för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck. Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
