Proverbs 7
1 My son! Keep my sayings, And lay up my commands with you.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Keep my commands, and live, And my law as the pupil of your eye.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Bind them on your fingers, Write them on the tablet of your heart.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Say to wisdom, “You [are] my sister.” And cry to understanding, “Relative!”
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 To preserve you from a strange woman, From a stranger who has made her sayings smooth.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 For at a window of my house, I have looked out through my casement,
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 And I see among the simple ones, I discern among the sons, A young man lacking understanding,
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Passing on in the street, near her corner, And the way [to] her house he steps,
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 In the twilight—in the evening of day, In the darkness of night and blackness.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 And behold, a woman to meet him—(A harlot’s dress, and watchful of heart,
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 She [is] noisy, and stubborn, her feet do not rest in her house.
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Now in an out-place, now in broad places, And she lies in wait near every corner)—
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 And she laid hold on him and kissed him, She has hardened her face and says to him,
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 “Sacrifices of peace-offerings [are] by me, Today I have completed my vows.
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Therefore I have come forth to meet you, To earnestly seek your face, and I find you.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 I decked my bed [with] ornamental coverings, Carved works—cotton of Egypt.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 I sprinkled my bed [with] myrrh, aloes, and cinnamon.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Come, we are filled [with] love until the morning, We delight ourselves in loves.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 For the man is not in his house, He has gone on a long journey.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 He has taken a bag of money in his hand, At the day of the new moon he comes to his house.”
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 She turns him aside with the abundance of her speech, She forces him with the flattery of her lips.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 He is going after her straight away, he comes as an ox to the slaughter, And as a chain to the discipline of a fool,
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 Until an arrow splits his liver, As a bird has hurried to a snare, And has not known that it [is] for its life.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 And now, you sons, listen to me, And give attention to sayings of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Do not let your heart turn to her ways, Do not wander in her paths,
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 For many [are] the wounded she caused to fall, And mighty [are] all her slain ones.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
