Proverbs 7
1 My son! Keep my sayings, And lay up my commands with you.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Keep my commands, and live, And my law as the pupil of your eye.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Bind them on your fingers, Write them on the tablet of your heart.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Say to wisdom, “You [are] my sister.” And cry to understanding, “Relative!”
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 To preserve you from a strange woman, From a stranger who has made her sayings smooth.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 For at a window of my house, I have looked out through my casement,
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 And I see among the simple ones, I discern among the sons, A young man lacking understanding,
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 Passing on in the street, near her corner, And the way [to] her house he steps,
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 In the twilight—in the evening of day, In the darkness of night and blackness.
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 And behold, a woman to meet him—(A harlot’s dress, and watchful of heart,
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 She [is] noisy, and stubborn, her feet do not rest in her house.
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 Now in an out-place, now in broad places, And she lies in wait near every corner)—
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 And she laid hold on him and kissed him, She has hardened her face and says to him,
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 “Sacrifices of peace-offerings [are] by me, Today I have completed my vows.
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 Therefore I have come forth to meet you, To earnestly seek your face, and I find you.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 I decked my bed [with] ornamental coverings, Carved works—cotton of Egypt.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 I sprinkled my bed [with] myrrh, aloes, and cinnamon.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Come, we are filled [with] love until the morning, We delight ourselves in loves.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 For the man is not in his house, He has gone on a long journey.
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 He has taken a bag of money in his hand, At the day of the new moon he comes to his house.”
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 She turns him aside with the abundance of her speech, She forces him with the flattery of her lips.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 He is going after her straight away, he comes as an ox to the slaughter, And as a chain to the discipline of a fool,
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 Until an arrow splits his liver, As a bird has hurried to a snare, And has not known that it [is] for its life.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 And now, you sons, listen to me, And give attention to sayings of my mouth.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Do not let your heart turn to her ways, Do not wander in her paths,
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 For many [are] the wounded she caused to fall, And mighty [are] all her slain ones.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
