Proverbs 6
1 My son! If you have been guarantor for your friend, Have struck your hand for a stranger,
Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
2 Have been snared with sayings of your mouth, Have been captured with sayings of your mouth,
Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
3 Do this now, my son, and be delivered, For you have come into the hand of your friend. Go, trample on yourself, and strengthen your friend,
Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
4 Do not give sleep to your eyes, And slumber to your eyelids,
Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
5 Be delivered as a roe from the hand, And as a bird from the hand of a fowler.
Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
6 Go to the ant, O slothful one, See her ways and be wise;
Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
7 Which has no captain, overseer, and ruler,
Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
8 She prepares her bread in summer, She has gathered her food in harvest.
Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
9 Until when, O slothful one, do you lie? When do you arise from your sleep?
Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
10 A little sleep, a little slumber, A little clasping of the hands to rest,
Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
11 And your poverty has come as a traveler, And your want as an armed man.
Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
12 A man of worthlessness, a man of iniquity, Walking [with] perverseness of mouth,
En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
13 Winking with his eyes, speaking with his feet, Directing with his fingers,
Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
14 Contrariness [is] in his heart, devising evil at all times, He sends forth contentions.
Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
15 Therefore his calamity comes suddenly, He is broken instantly—and no healing.
Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
16 These six has YHWH hated, Indeed, seven [are] abominations to His soul:
Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
17 High eyes, False tongues, And hands shedding innocent blood,
Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
18 A heart devising thoughts of vanity, Feet hastening to run to evil,
Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
19 A false witness [who] breathes out lies, And one sending forth contentions between brothers.
Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
20 Keep, my son, the command of your father, And do not leave the law of your mother.
Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21 Bind them on your heart continually, Tie them on your neck.
Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22 In your going up and down, it leads you, In your lying down, it watches over you, And you have awoken—it talks [with] you.
När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23 For the command [is] a lamp, And the Law a light, And a way of life [are] reproofs of instruction,
Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24 To preserve you from an evil woman, From the flattery of the tongue of a strange woman.
På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
25 Do not desire her beauty in your heart, And do not let her take you with her eyelids.
Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
26 For a harlot consumes to a cake of bread, And an adulteress hunts the precious soul.
Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
27 Does a man take fire into his bosom, And are his garments not burned?
Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
28 Does a man walk on the hot coals, And are his feet not scorched?
Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
29 So [is] he who has gone in to the wife of his neighbor, None who touches her is innocent.
Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
30 They do not despise the thief, When he steals to fill his soul when he is hungry,
Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
31 And being found he repays sevenfold, He gives all the substance of his house.
Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
32 He who commits adultery [with] a woman lacks heart, He who does it is destroying his soul.
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
33 He finds a stroke and shame, And his reproach is not wiped away,
Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
34 For jealousy [is] the fury of a man, And he does not spare in a day of vengeance.
Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
35 He does not accept the appearance of any atonement, Indeed, he does not consent, Though you multiply bribes!
Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
