Proverbs 5
1 My son! Give attention to my wisdom, Incline your ear to my understanding,
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 To observe thoughtfulness, And your lips keep knowledge.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 For the lips of a strange woman drop honey, And her mouth [is] smoother than oil,
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 And her latter end [is] bitter as wormwood, Sharp as a sword [with] mouths.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 The path of life—lest you ponder, Her paths have moved—you do not know.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 And now, you sons, listen to me, And do not turn from sayings of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Keep your way far from off her, And do not come near to the opening of her house,
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Lest you give your splendor to others, And your years to the fierce,
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 Lest strangers be filled [with] your power, And your labors in the house of a stranger,
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 And you have howled in your latter end, In the consumption of your flesh and your food,
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 And have said, “How I have hated instruction, And my heart has despised reproof,
och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 And I have not listened to the voice of my teachers, And have not inclined my ear to my teachers.
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 As a little thing I have been all evil, In the midst of an assembly and a congregation.”
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Drink waters out of your own cistern, Even flowing ones out of your own well.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Let your fountains be scattered abroad, In broad places streams of waters.
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Let them be to you for yourself, And not to strangers with you.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Let your fountain be blessed, And rejoice because of the wife of your youth,
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 A doe of loves, and a roe of grace! Let her loves satisfy you at all times, Magnify yourself in her love continually.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 And why do you magnify yourself, My son, with a stranger? And embrace the bosom of a strange woman?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 For the ways of each are before the eyes of YHWH, And He is pondering all his paths.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 His own iniquities capture the wicked, And he is holden with the ropes of his sin.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 He dies without instruction, And magnifies himself in the abundance of his folly!
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
