Proverbs 5
1 My son! Give attention to my wisdom, Incline your ear to my understanding,
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 To observe thoughtfulness, And your lips keep knowledge.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 For the lips of a strange woman drop honey, And her mouth [is] smoother than oil,
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 And her latter end [is] bitter as wormwood, Sharp as a sword [with] mouths.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 The path of life—lest you ponder, Her paths have moved—you do not know.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 And now, you sons, listen to me, And do not turn from sayings of my mouth.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Keep your way far from off her, And do not come near to the opening of her house,
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 Lest you give your splendor to others, And your years to the fierce,
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 Lest strangers be filled [with] your power, And your labors in the house of a stranger,
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 And you have howled in your latter end, In the consumption of your flesh and your food,
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 And have said, “How I have hated instruction, And my heart has despised reproof,
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 And I have not listened to the voice of my teachers, And have not inclined my ear to my teachers.
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 As a little thing I have been all evil, In the midst of an assembly and a congregation.”
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Drink waters out of your own cistern, Even flowing ones out of your own well.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Let your fountains be scattered abroad, In broad places streams of waters.
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Let them be to you for yourself, And not to strangers with you.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Let your fountain be blessed, And rejoice because of the wife of your youth,
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 A doe of loves, and a roe of grace! Let her loves satisfy you at all times, Magnify yourself in her love continually.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 And why do you magnify yourself, My son, with a stranger? And embrace the bosom of a strange woman?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 For the ways of each are before the eyes of YHWH, And He is pondering all his paths.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 His own iniquities capture the wicked, And he is holden with the ropes of his sin.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 He dies without instruction, And magnifies himself in the abundance of his folly!
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
