Philippians 2

1 If, then, any exhortation [is] in Christ, if any comfort of love, if any fellowship of [the] Spirit, if any yearnings and mercies,

Är nu någor förmaning när eder i Christo; är någor tröst i kärlekenom; är någor Andans delaktighet; är någor hjertelig kärlek och barmhärtighet;

2 fulfill my joy, that you may mind the same thing—having the same love—of one soul—minding the one thing,

Så uppfyller mina glädje, att I ären ens till sinnes, lika kärlek hafvande, endrägtige, samhällige;

3 nothing in rivalry or vainglory, but in humility of mind counting one another more excellent than yourselves—

Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig.

4 do not each look to your own, but each also to the things of others.

Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa.

5 For let this mind be in you that [is] also in Christ Jesus,

Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var;

6 who, being in the form of God, thought [it] not something to be seized to be equal to God,

Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara;

7 but emptied Himself, having taken the form of a servant, having been made in the likeness of men,

Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska;

8 and having been found in appearance as a man, He humbled Himself, having become obedient to death—even death of a cross,

Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död.

9 for this reason, also, God highly exalted Him, and gave to Him a Name that [is] above every name,

Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är;

10 that in the Name of Jesus every knee may bow—of heavenlies, and earthlies, and what are under the earth—

Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro;

11 and every tongue may confess that Jesus Christ [is] LORD, to the glory of God the Father.

Och alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till äro;

12 So that, my beloved, as you always obey, not as in my presence only, but now much more in my absence, work out your own salvation with fear and trembling,

Så, mine älskelige, som I alltid hafven varit lydige, icke allenast i mine närvaro, utan ock nu mycket mer i mine frånvaro, skaffer med fruktan och bäfvan, att I salige varden.

13 for it is God who is working in you both to will and to work for His good pleasure.

Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gerning, efter sitt goda behag.

14 Do all things without murmurings and deliberations,

Görer all ting utan knorr och tvekan;

15 that you may become blameless and pure children of God, unblemished in the midst of a crooked and perverse generation, among whom you appear as luminaries in the world,

På det I mågen vara oförtalade och rene, och Guds barn ostraffelige, midt ibland det vanartiga och vrånga slägtet; ibland hvilka lyser såsom ljus i verldene;

16 holding forth the word of life, for rejoicing to me in regard to [the] Day of Christ, that I did not run in vain, nor did I labor in vain;

Att I blifven vid lifsens ord, mig till en berömmelse på Christi dag, att jag icke fåfängt lupit, eller fåfängt arbetat hafver.

17 but if I also am poured forth on the sacrifice and service of your faith, I rejoice and am glad with you all,

Och om jag än offras öfver edra tros offer och Gudstjenst, så gläder jag mig, och fröjdar mig med eder alla.

18 because of this you also rejoice and are glad with me.

För det sammas skull skolen I ock glädjas, och skolen glädjas med mig.

19 And I hope, in the Lord Jesus, to send Timotheus to you quickly, that I also may be of good spirit, having known the things concerning you,

Men jag hoppas i Herranom Jesu, att jag innan kort varder sändandes till eder Timotheum; att jag ock må varda vid ett godt mod, då jag förnimmer huru med eder tillstår.

20 for I have no one like-minded, who will sincerely care for the things concerning you,

Ty jag hafver ingen, den som så alldeles lika med mig till sinnes är, den så hjerteliga omsorg hafver för eder.

21 for the whole seek their own things, not the things of Christ Jesus,

Ty de söka alle efter sitt eget, icke det Christo Jesu tillhörer.

22 and you know his proof, that as a child [serves] a father, he served with me in regard to the good news;

Men I veten, att han bepröfvad är; ty såsom ett barn med fadrenom, hafver han med mig tjent uti Evangelio.

23 I indeed hope to send him, when I may see through the things concerning me—immediately;

Honom hoppas mig nu sända, det första jag hafver besett min ärende.

24 and I trust in the LORD that I will also come quickly myself.

Jag tröstar ock på Herran, att jag ock sjelf snart kommandes varder.

25 And I thought [it] necessary to send to you Epaphroditus—my brother and fellow-workman and fellow-soldier, and your apostle and servant to my need,

Mig hafver ock synts nödtorftigt vara sända till eder Epaphroditum, brodren, min medhjelpare och medstridare, och edar Apostel, den ock mig uti mine nödtorft tjenar;

26 seeing he was longing after you all, and in heaviness, because you heard that he ailed,

Efter han hade en åstundan till eder alla, och var storliga bekymrad deraf, att I sport haden honom krankan;

27 for he also ailed near to death, but God dealt kindly with him, and not with him only, but also with me, that I might not have sorrow on sorrow.

Som han ock visserliga var dödssjuk; men Gud förbarmade sig öfver honom; och icke allenast öfver honom, utan ock öfver mig, att jag icke skulle få sorg på sorg.

28 The more eagerly, therefore, I sent him, that having seen him again you may rejoice, and I may be less sorrowful;

Jag hafver nu sändt honom dess snarare, att I skolen få se honom, och dess gladare varda igen, och jag dess mindre sorg hafva.

29 receive him, therefore, in the LORD, with all joy, and hold such in honor,

Så undfår nu honom i Herranom med alla glädje; och de sådane äro, dem hafver i vördning;

30 because on account of the work of the Christ he drew near to death, having hazarded life that he might fill up your deficiency of service to me.

Ty för Christi verks skull var han dödenom så när kommen, att han fögo tänkte på lifvet; på det han skulle tjena mig i edar stad.