Numbers 32

1 And much livestock has [belonged] to the sons of Reuben and to the sons of Gad—very many; and they see the land of Jazer and the land of Gilead, and behold, the place [is] a place [for] livestock;

Rubens barn och Gads barn hade ganska mycken boskap; och de sågo det landet Jaeser och Gilead, att det var beqvämt rum till att föda boskap.

2 and the sons of Gad and the sons of Reuben come in and speak to Moses, and to Eleazar the priest, and to the princes of the congregation, saying,

Så kommo de, och talade till Mose, och till Presten Eleazar, och till Förstarna i menighetene:

3 “Ataroth, and Dibon, and Jazer, and Nimrah, and Heshbon, and Elealeh, and Shebam, and Nebo, and Beon,

Det landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

4 the land which YHWH has struck before the congregation of Israel, is a land for livestock, and your servants have livestock.”

Som Herren slagit hade för Israels menighet, är beqvämt till boskap, och vi dine tjenare hafve boskap;

5 And they say, “If we have found grace in your eyes, let this land be given to your servants for a possession; cause us not to pass over the Jordan.”

Och sade ytterligare: Hafve vi funnit nåde för dig, så gif dinom tjenarom detta landet till eget; och så fare vi intet öfver Jordanen.

6 And Moses says to the sons of Gad and to the sons of Reuben, “Do your brothers go to the battle, and you—do you sit here?

Mose sade till dem: Skulle edra bröder draga i strid, och I skullen blifva här?

7 And why discourage the heart of the sons of Israel from passing over to the land which YHWH has given to them?

Hvi omvänden I Israels barnas hjerta, att de icke skola draga utöfver, uti det land, som Herren dem gifva skall?

8 Thus your fathers did in my sending them from Kadesh-Barnea to see the land;

Alltså gjorde ock edra fäder, då jag sände dem ifrå KadesBarnea, till att skåda landet;

9 and they go up to the Valley of Eshcol, and see the land, and discourage the heart of the sons of Israel so as not to go into the land which YHWH has given to them;

Och då de voro komne ditupp, allt intill den bäcken Escol, och sågo landet, omvände de Israels barnas hjerta, så att de icke ville in uti landet, som Herren dem gifva ville.

10 and the anger of YHWH burns in that day, and He swears, saying,

Och Herrans vrede förgrymmade sig på den tiden, och han svor, och sade:

11 They do not see—the men who are coming up out of Egypt from a son of twenty years and upward—the ground which I have sworn to Abraham, to Isaac, and to Jacob, for they have not been fully after Me,

Detta folket, som utur Egypten draget är, ifrå tjugu år och deröfver, skola ju icke se det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver; derföre, att de mig icke troliga efterföljt hafva;

12 except Caleb son of Jephunneh the Kenezite and Joshua son of Nun, for they have been fully after YHWH;

Undantagnom Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, och Josua, Nuns son; ty de hafva Herranom troliga efterföljt.

13 and the anger of YHWH burns against Israel, and He causes them to wander in the wilderness [for] forty years, until the consumption of all the generation which is doing evil in the eyes of YHWH.

Så förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och lät fara dem hit och dit i öknene i fyratio år, intilldess en ände vardt på allt det slägtet, som syndat hade emot Herran.

14 And behold, you have risen in the stead of your fathers, an increase of sinful men, to add yet to the fury of the anger of YHWH toward Israel;

Och si, I ären inträdde uti edra fäders stad, att syndarena skola vara desto flere, och att I också Herrans vrede och grymhet ännu föröka skullen emot Israel.

15 when you turn back from after Him, then He has added yet to leave him in the wilderness, and you have done corruptly to all this people.”

Förty om I vänden eder ifrå honom, så varder han ock ännu länger låtandes eder blifva i öknene, och så förderfven I allt detta folket.

16 And they come near to him and say, “We build folds for the flock here for our livestock, and cities for our infants;

Då gingo de fram, och sade: Vi vilje allenast bygga här fägårdar för vår boskap, och städer för vår barn;

17 but we are armed, hastening before the sons of Israel until we have brought them to their place; and our infants have dwelt in the cities of defense because of the inhabitants of the land;

Men vi vilje väpna oss, och gå framför Israels barn, intilldess vi före dem till deras rum; vår barn skola blifva uti de fasta städer för landsens inbyggares skull.

18 we do not return to our houses until the sons of Israel have each inherited his inheritance,

Vi vilje icke vända hemåt, intilldess Israels barn intaga hvar sitt arf;

19 for we do not inherit with them across the Jordan and beyond, for our inheritance has come to us beyond the Jordan at the [sun]-rising.”

Ty vi vilje intet ärfva med dem på hinsidan Jordan; utan vårt arfvegods må vara på denna sidone Jordan österut.

20 And Moses says to them, “If you do this thing, if you are armed before YHWH for battle,

Mose sade till dem: När I det göra viljen, att I rusten eder till strid för Herranom;

21 and every armed one of you has passed over the Jordan before YHWH, until His dispossessing His enemies from before Him,

Så drager öfver Jordan för Herranom, hvilken som helst ibland eder väpnader är, tilldess I utdrifven hans fiendar ifrå hans ansigte;

22 and the land has been subdued before YHWH, then afterward you return, and have been acquitted by YHWH and by Israel, and this land has been to you for a possession before YHWH.

Och landet blifver undergifvet för Herranom; sedan skolen I vända om, och oskyldige vara för Herranom, och för Israel; och skolen så hafva detta landet till eget för Herranom.

23 And if you do not do so, behold, you have sinned against YHWH, and know that your sin finds you;

Men om I det icke göra viljen, si, så varden I syndande emot Herran, och varden edra synder förnimmande, då de begripa eder.

24 build for yourselves cities for your infants and folds for your flock, and that which is going out from your mouth you do.”

Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och görer som I sagt hafven.

25 And the sons of Gad and the sons of Reuben speak to Moses, saying, “Your servants do as my lord is commanding;

Gads barn och Rubens barn sade till Mose: Dine tjenare skola göra såsom min herre budit hafver.

26 our infants, our wives, our livestock, and all our beasts, are there in cities of Gilead,

Vår barn, hustrur, håfvor, och all vår boskap skola blifva uti Gileads städer.

27 and your servants pass over, every armed one of the host, before YHWH, to battle, as my lord is saying.”

Men vi dine tjenare vilje alle väpnade draga i stridena för Herranom, såsom min herre sagt hafver.

28 And Moses commands Eleazar the priest, and Joshua son of Nun, and the heads of the fathers of the tribes of the sons of Israel concerning them;

Då böd Mose för deras skull Prestenom Eleazar, och Josua, Nuns son, och de öfversta fäderna i Israels barnas slägter;

29 and Moses says to them, “If the sons of Gad and the sons of Reuben pass over the Jordan with you, everyone armed for battle, before YHWH, and the land has been subdued before you, then you have given the land of Gilead to them for a possession;

Och sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn draga öfver Jordan med eder, alle väpnade till strid för Herranom, och landet blifver eder allt undergifvet; så gifver dem det landet Gilead till eget;

30 and if they do not pass over armed with you, then they have possessions in your midst in the land of Canaan.”

Men draga de icke med eder väpnade, så skola de ärfva med eder i Canaans lande.

31 And the sons of Gad and the sons of Reuben answer, saying, “That which YHWH has spoken to your servants, so we do;

Gads barn och Rubens barn svarade, och sade: Såsom Herren talat hafver till dina tjenare, så vilje vi göra.

32 we pass over armed before YHWH [to] the land of Canaan, and with us [is] the possession of our inheritance beyond the Jordan.”

Vi vilje draga väpnade för Herranom in uti Canaans land, och besitta vårt arfvegods på desso sidone Jordan.

33 And Moses gives to them—to the sons of Gad, and to the sons of Reuben, and to the half of the tribe of Manasseh son of Joseph—the kingdom of Sihon king of the Amorite and the kingdom of Og king of Bashan, the land by its cities, in the borders, the cities of the surrounding land.

Så gaf Mose Gads barnom, och Rubens barnom, och den halfva slägtene Manasse, Josephs sons, Sihons rike, de Amoreers Konungs, och Ogs rike, Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor, deromkring.

34 And the sons of Gad build Dihon, and Ataroth, and Aroer,

Då byggde Gads barn Dibon, Ataroth, Aroer,

35 and Atroth, Shophan, and Jaazer, and Jogbehah,

Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha,

36 and Beth-Nimrah, and Beth-Haran, cities of defense, and sheepfolds.

Bethnimra och Betharan, bevarada städer och fägårdar.

37 And the sons of Reuben have built Heshbon, and Elealeh, and Kirjathaim,

Rubens barn byggde Hesbon, Eleale, Kiriathaim,

38 and Nebo, and Ba‘al-Meon (changed in name), and Shibmah, and they call the names of the cities which they have built by [these] names.

Nebo, BaalMeon; och förvände namnen; och Sibma; och gåfvo de städer namn, som de byggde.

39 And sons of Machir son of Manasseh go to Gilead, and capture it, and dispossess the Amorite who [is] in it;

Och Machirs barn, Manasse sons, drogo till Gilead, och vunno den, och fördrefvo de Amoreer, som derinne voro.

40 and Moses gives Gilead to Machir son of Manasseh, and he dwells in it.

Då gaf Mose Machir, Manasse sone, Gilead; och han bodde deruti.

41 And Jair son of Manasseh has gone and captures their towns, and calls them “Towns of Jair”;

Men Jair, Manasse son, drog bort, och vann deras byar, och kallade dem HavothJair.

42 and Nobah has gone and captures Kenath and its villages, and calls it Nobah, by his own name.

Nobah drog åstad, och vann Kenath med dess döttrar, och kallade dem Nobah efter sitt namn.