< Matthew 7 >
1 “Do not judge, that you may not be judged,
Dömer icke, på det I icke skolen varda dömde.
2 for in what judgment you judge, you will be judged, and in what measure you measure, it will be measured to you.
Ty med den dom, som I dömen, skolen I dömde varda; och med det mått, som I mäten, skall eder mätet varda.
3 And why do you behold the speck that [is] in your brother’s eye, and do not consider the beam that [is] in your own eye?
Huru ser du ett grand i dins broders öga, och varder icke varse en bjelka i ditt öga?
4 Or, how will you say to your brother, Permit [that] I may cast out the speck from your eye, and behold, the beam [is] in your own eye?
Eller, huru säger du dinom broder: Håll, jag vill taga ut grandet af ditt öga; och si, en bjelke är i ditt öga?
5 Hypocrite, first cast out the beam out of your own eye, and then you will see clearly to cast out the speck out of your brother’s eye.
Du skrymtare, kasta först ut bjelkan af ditt öga; sedan se till, huru du kan uttaga grandet af dins broders öga.
6 You may not give that which is [holy] to the dogs, nor cast your pearls before the pigs, that they may not trample them among their feet, and having turned—may tear you apart.
I skolen icke gifva hundomen det heligt är, och edra perlor skolen I icke kasta för svin, att de icke trampa dem med sina fötter, och vända sig om emot eder, och rifva eder.
7 Ask, and it will be given to you; seek, and you will find; knock, and it will be opened to you;
Beder, och eder skall varda gifvet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall upplåtas.
8 for everyone who is asking receives, and he who is seeking finds, and to him who is knocking it will be opened.
Ty den som beder, han får; och den som söker, han finner; och honom, som klappar, varder upplåtet.
9 Or what man is of you, of whom, if his son may ask [for] a loaf—a stone will he present to him?
Eller, hvilken är den menniska ibland eder, att om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten?
10 And if he may ask [for] a fish—a serpent will he present to him?
Eller, om han bedes fisk, månn han då räcka honom en orm?
11 If, therefore, you being evil, have known to give good gifts to your children, how much more will your Father who [is] in the heavens give good things to those asking Him?
Är det nu så att I, som onde ären, kunnen likväl gifva edor barn goda gåfvor, huru mycket mer varder edar Fader som är i himmelen, gifvandes dem godt, som bedas af honom?
12 All things, therefore, whatever you may will that men may be doing to you, so also do to them, for this is the Law and the Prophets.
Allt det I nu viljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem; ty detta är lagen och Propheterna.
13 Go in through the narrow gate, because wide [is] the gate and broad the way that is leading to the destruction, and many are those going in through it;
Går in igenom den trånga porten; ty den porten är vid, och den vägen är bred, som drager till fördömelse; och de äro månge, som gå på honom.
14 how narrow [is] the gate and compressed the way that is leading to life, and few are those finding it!
Och den porten är trång, och den vägen smal, som drager till lifvet; och få äro de, som finna honom.
15 But take heed of the false prophets who come to you in sheep’s clothing, and inwardly are ravenous wolves.
Vakter eder för de falska Propheter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro de glupande ulfvar.
16 From their fruits you will know them; do [men] gather grapes from thorns? Or figs from thistles?
Utaf deras frukt skolen I känna dem; icke hemtar man vindrufvor af törne, ej heller fikon af tistel.
17 So every good tree yields good fruits, but the bad tree yields evil fruits.
Så bär hvart och ett godt trä goda frukt, men ett ondt trä bär onda frukt.
18 A good tree is not able to yield evil fruits, nor a bad tree to yield good fruits.
Ett godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller ett ondt trä bära goda frukt.
19 Every tree not yielding good fruit is cut down and is cast into fire:
Hvart och ett trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden.
20 therefore from their fruits you will know them.
Derföre skolen I känna dem på deras frukt.
21 Not everyone who is saying to Me, Lord, Lord, will come into the kingdom of the heavens, but he who is doing the will of My Father who is in the heavens.
Icke varder hvar och en kommandes in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre; utan den som gör mins Faders vilja, som är i himmelen.
22 Many will say to Me in that day, Lord, Lord, have we not prophesied in Your Name? And in Your Name cast out demons? And in Your Name done many mighty things?
På den dagen varda månge sägande till mig: Herre, Herre, hafve vi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrifvit djeflar, och i ditt Namn många kraftiga gerningar gjort?
23 And then I will acknowledge to them, that—I never knew you, depart from Me you who are working lawlessness.
Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän.
24 Therefore, everyone who hears these words of Mine, and does them, I will liken him to a wise man who built his house on the rock;
Derföre, hvar och en som hörer dessa min ord, och gör derefter, honom liknar jag vid en vis man, som sitt hus byggde på ett hälleberg.
25 and the rain descended, and the streams came, and the winds blew, and they beat on that house, and it did not fall, for it had been founded on the rock.
Så föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset, och föll dock icke omkull; ty det var grundadt på hälleberget.
26 And everyone who is hearing these words of Mine, and is not doing them, will be likened to a foolish man who built his house on the sand;
Och hvar och en, som hörer af mig dessa ord, och gör icke derefter, han liknas vid en fåvitsk man, som byggde sitt hus på sanden.
27 and the rain descended, and the streams came, and the winds blew, and they beat on that house, and it fell, and its fall was great.”
Och föll slagregn, och kom flod, och vädret blåste, och stötte på huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.
28 And it came to pass, when Jesus finished these words, the multitudes were astonished at His teaching,
Och det begaf sig, när Jesus lyktade detta talet, vardt folket förskräckt öfver hans lärdom.
29 for He was teaching them as having authority, and not as the scribes.
Ty han predikade väldeliga, och icke som de Skriftlärde.