Matthew 14
1 At that time Herod the tetrarch heard the fame of Jesus,
I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
2 and said to his servants, “This is John the Immerser, he rose from the dead, and because of this the mighty energies are working in him.”
Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
3 For Herod having laid hold on John, bound him, and put him in prison, because of Herodias, his brother Philip’s wife,
Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
4 for John was saying to him, “It is not lawful to you to have her,”
Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
5 and willing to kill him, he feared the multitude, because as a prophet they were holding him.
Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
6 But the birthday of Herod being kept, the daughter of Herodias danced in the midst, and pleased Herod,
När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
7 after which with an oath he professed to give her whatever she might ask.
Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
8 And she, having been instigated by her mother, says, “Give me here on a plate the head of John the Immerser”;
Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
9 and the king was grieved, but because of the oaths and of those dining with him, he commanded [it] to be given;
Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
10 and having sent, he beheaded John in the prison,
Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
11 and his head was brought on a plate, and was given to the girl, and she brought [it] near to her mother.
Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
12 And his disciples having come, took up the body, and buried it, and having come, they told Jesus,
Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
13 and Jesus having heard, withdrew from there in a boat to a desolate place by Himself, and the multitudes having heard followed Him on land from the cities.
När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
14 And Jesus having come forth, saw a great multitude, and was moved with compassion on them, and healed their sick;
Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
15 and evening having come, His disciples came to Him, saying, “The place is desolate, and the hour has now past, let away the multitudes that, having gone into the villages, they may buy food for themselves.”
Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
16 And Jesus said to them, “They have no need to go away—you give them to eat.”
Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
17 And they say to Him, “We have nothing here except five loaves and two fishes.”
Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
18 And He said, “Bring them to Me here.”
Sade han: Tager mig dem hit.
19 And having commanded the multitudes to recline on the grass, and having taken the five loaves and the two fishes, having looked up to the sky, He blessed, and having broken, He gave the loaves to the disciples, and the disciples [gave] to the multitudes,
Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
20 and they all ate, and were filled, and they took up what was over of the broken pieces twelve hand-baskets full;
Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
21 and those eating were about five thousand men, apart from women and children.
Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
22 And immediately Jesus constrained His disciples to go into the boat, and to go before Him to the other side, until He might let away the multitudes;
Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
23 and having let away the multitudes, He went up to the mountain by Himself to pray, and evening having come, He was there alone,
Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
24 and the boat was now in the midst of the sea, distressed by the waves, for the wind was contrary.
Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
25 And in the fourth watch of the night Jesus went away to them, walking on the sea,
Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
26 and the disciples having seen Him walking on the sea, were troubled, saying, “It is an apparition,” and from the fear they cried out;
Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
27 and immediately Jesus spoke to them, saying, “Take courage! I AM; do not be afraid.”
Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
28 And Peter answering Him said, “Lord, if it is You, command me to come to You on the waters”;
Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
29 and He said, “Come”; and having gone down from the boat, Peter walked on the waters to come to Jesus,
Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
30 but seeing the vehement wind, he was afraid, and having begun to sink, he cried out, saying, “Lord, save me!”
Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
31 And immediately Jesus, having stretched forth the hand, laid hold of him and says to him, “Little faith! For why did you waver?”
Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
32 And they having gone into the boat, the wind stilled,
Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
33 and those in the boat having come, worshiped Him, saying, “You are truly God’s Son.”
Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
34 And having passed over, they came into the land of Gennesaret,
Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
35 and having recognized Him, the men of that place sent forth to all that surrounding region, and they brought to Him all who were ill,
Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
36 and were calling on Him that they might only touch the fringe of His garment, and as many as touched were saved.
Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
