Mark 11
1 And when they come near to Jerusalem, to Bethphage, and Bethany, to the Mount of Olives, He sends forth two of His disciples,
Och då de kommo in mot Jerusalem, till Bethphage och Bethanien, vid Oljoberget, utsände han två af sina Lärjungar;
2 and says to them, “Go away into the village that is in front of you, and immediately, entering into it, you will find a colt tied, on which no one of men has sat, having loosed it, bring [it]:
Och han sade till dem: Går i byn, som för eder är; och straxt I kommen derin, varden I finnande en fåla bunden, der ännu ingen menniska på sutit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
3 and if anyone may say to you, Why do you do this? Say that the LORD has need of it, and immediately He will send it here.”
Och om någor säger till eder: Hvi gören I detta? säger: Herren behöfver honom; och då skall han straxt sända honom hit.
4 And they went away, and found the colt tied at the door outside, by the two ways, and they loose it,
Så gingo de bort, och funno fålan bunden för dörrene, vid vägamotet, och löste honom.
5 and certain of those standing there said to them, “What do you—loosing the colt?”
Och somlige, som der stodo, sade till dem: Hvad gören I, att I lösen fålan?
6 And they said to them as Jesus commanded, and they permitted them.
Då sade de till dem, såsom Jesus hade budit dem; så läto de betämma dem.
7 And they brought the colt to Jesus, and cast their garments on it, and He sat on it,
Och de hade fålan till Jesum, och kastade sin kläder på honom; och han satte sig deruppå.
8 and many spread their garments in the way, and others were cutting down branches from the trees, and were strewing in the way.
Och månge bredde sin kläder på vägen; och somlige skåro qvistar af trän, och strödde på vägen.
9 And those going before and those following were crying out, saying, “Hosanna! Blessed [is] He who is coming in the Name of the LORD;
Och de der föregingo, och der efterföljde, ropade, och sade: Hosianna! välsignad vare den, som kommer i Herrans Namn.
10 blessed is the coming kingdom, in the Name of the LORD, of our father David; Hosanna in the highest!”
Välsignad vare vårs faders Davids rike, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene!
11 And Jesus entered into Jerusalem, and into the temple, and having looked around on all things, it being now evening, He went forth to Bethany with the Twelve.
Och Herren gick in i Jerusalem, och i templet, och besåg all ting. Och när det led åt aftonen, gick han ut till Bethanien, med de tolf.
12 And on the next day, they having come forth from Bethany, He hungered,
Och dagen derefter, då de gingo ut ifrå Bethanien, hungrade honom.
13 and having seen a fig tree far off having leaves, He came, if perhaps He will find anything in it, and having come to it, He found nothing except leaves, for it was not a time of figs,
Och han fick se ett fikonaträ der långt ifrå, som löf hade; dit kom han, om han tilläfventyrs måtte finna der något uppå; och då han kom dit, fann han der intet annat än löf; ty det var icke då tid till fikon.
14 and Jesus answering said to it, “No longer from you—throughout the age—may any eat fruit”; and His disciples were hearing. (aiōn g165)
Och Jesus svarade, och sade till det: Äte aldrig någor härefter frukt af dig till evig tid. Och hans Lärjungar hörde det. (aiōn g165)
15 And they come to Jerusalem, and Jesus having gone into the temple, began to cast forth those selling and buying in the temple, and He overthrew the tables of the money-changers and the seats of those selling the doves,
Och de kommo till Jerusalem. Och Jesus gick in i templet, och begynte utdrifva dem som sålde och köpte i templet; och förstörte de vexlares bord, och deras stolar som dufvor sålde;
16 and He did not permit that any might carry a vessel through the temple,
Och stadde icke till, att någor bar något genom templet.
17 and He was teaching, saying to them, “Has it not been written: My house will be called a house of prayer for all the nations? And you made it a den of robbers!”
Och han lärde, och sade till dem: Är icke skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus allom folkom? Men I hafven gjort det till en röfvarekulo.
18 And the scribes and the chief priests heard, and they were seeking how they will destroy Him, for they were afraid of Him, because all the multitude was astonished at His teaching;
Och de Skriftlärde och öfverste Presterne fingo det höra; och begynte söka efter, huru de kunde förgöra honom, men de fruktade för honom; ty allt folket förundrade sig på hans lärdom.
19 and when evening came, He was going forth outside the city.
Och då aftonen kom, gick han utu staden.
20 And in the morning, passing by, they saw the fig tree having been dried up from the roots,
Och om morgonen gingo de der framom, och sågo fikonaträt förtorkadt vara intill roten.
21 and Peter having remembered says to Him, “Rabbi, behold, the fig tree that You cursed is dried up.”
Då kom Petrus det ihåg, och sade till honom: Rabbi, si, det fikonaträt, som du bannade, är förtorkadt.
22 And Jesus answering says to them, “Have faith from God;
Jesus svarade, och sade till dem: Hafver trona till Gud.
23 for truly I say to you that whoever may say to this mountain, Be taken up, and be cast into the sea, and may not doubt in his heart, but may believe that the things that he says come to pass, it will be to him whatever he may say.
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som helst sade till detta berg: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet; och han tviflade intet i sitt hjerta, utan trodde så ske skola som han sade; honom skall ske allt det han säger.
24 Because of this I say to you, all whatever—praying—you ask, believe that you receive, and it will be to you.
Derföre säger jag eder: Allt det I bedjen i edra böner, tror att I fån det, så skall det ske eder.
25 And whenever you may stand praying, forgive, if you have anything against anyone, that your Father who is in the heavens may also forgive you your trespasses;
Och när I stån och bedjen, så förlåter, om I något hafven emot någon; på det edar Fader, som i himmelen är, skall ock förlåta eder edra brister.
26 [[and, if you do not forgive, neither will your Father who is in the heavens forgive your trespasses.”]]
Men om I icke förlåten, så skall icke heller edar Fader, som är i himmelen, förlåta det I bryten.
27 And they come again to Jerusalem, and in the temple, as He is walking, there come to Him the chief priests, and the scribes, and the elders,
Och som de kommo åter till Jerusalem, och han gick i templet, kommo till honom de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och de äldste;
28 and they say to Him, “By what authority do You do these things? And who gave You this authority that You may do these things?”
Och de sade till honom: Af hvad magt gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig denna magten, att du detta göra skall?
29 And Jesus answering said to them, “I will question you—I also—one word; and answer Me, and I will tell you by what authority I do these things;
Jesus svarade, och sade till dem: Jag vill ock något spörja eder; svarer mig, så vill jag säga eder, af hvad magt jag detta gör.
30 the immersion of John—was it from Heaven or from men? Answer Me.”
Johannis döpelse, var den af himmelen, eller af menniskor? Svarer mig.
31 And they were reasoning with themselves, saying, “If we may say, From Heaven, He will say, Why then did you not believe him?
Och de tänkte vid sig, och sade: Säge vi, af himmelen; då säger han: Hvi trodden I honom icke då?
32 But if we may say, From men…” They were fearing the people, for all were holding that John was indeed a prophet;
Men säge vi, att den var af menniskom, rädes vi för folket; ty alle höllo Johannes för en sann Prophet.
33 and answering they say to Jesus, “We have not known”; and Jesus answering says to them, “Neither do I tell you by what authority I do these things.”
Och så svarade de, sägande till Jesum: Vi vete det icke. Svarade Jesus, och sade till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör.
