Luke 1
1 Seeing that many took in hand to set in order a narration of the matters that have been fully assured among us,
Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
2 as they delivered to us, who from the beginning became eyewitnesses, and officers of the word,
Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
3 it seemed good also to me, having followed from the first after all things exactly, to write to you in order, most noble Theophilus,
Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
4 that you may know the certainty of the things wherein you were instructed.
Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
5 There was in the days of Herod, the king of Judea, a certain priest, by name Zacharias, of the division of Abijah, and his wife of the daughters of Aaron, and her name Elizabeth;
Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
6 and they were both righteous before God, going on in all the commands and righteousnesses of the LORD blameless,
De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
7 and they had no child, because that Elizabeth was barren, and both were advanced in their days.
Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
8 And it came to pass, in his acting as priest, in the order of his division before God,
Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
9 according to the custom of the priesthood, his lot was to make incense, having gone into the temple of the LORD,
Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
10 and all the multitude of the people were praying outside, at the hour of the incense.
Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
11 And there appeared to him a messenger of the LORD standing on the right side of the altar of the incense,
Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
12 and Zacharias, having seen, was troubled, and fear fell on him;
Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
13 and the messenger said to him, “Do not fear, Zacharias, for your supplication was heard, and your wife Elizabeth will bear a son to you, and you will call his name John,
Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
14 and there will be joy to you, and gladness, and many will rejoice at his birth,
Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
15 for he will be great before the LORD, and wine and strong drink he may not drink, and he will be full of the Holy Spirit, even from his mother’s womb;
Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
16 and he will turn many of the sons of Israel to the LORD their God,
Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
17 and he will go before Him, in the spirit and power of Elijah, to turn hearts of fathers to children, and disobedient ones to the wisdom of righteous ones, to make ready for the LORD, a people prepared.”
Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
18 And Zacharias said to the messenger, “Whereby will I know this? For I am aged, and my wife is advanced in her days?”
Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
19 And the messenger answering said to him, “I am Gabriel, who has been standing near before God, and I was sent to speak to you, and to proclaim this good news to you,
Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
20 and behold, you will be silent, and not able to speak, until the day that these things will come to pass, because you did not believe my words that will be fulfilled in their season.”
Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
21 And the people were waiting for Zacharias, and wondering at his lingering in the temple,
Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
22 and having come out, he was not able to speak to them, and they perceived that he had seen a vision in the temple, and he was beckoning to them, and remained mute.
Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
23 And it came to pass, when the days of his service were fulfilled, he went away to his house,
Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
24 and after those days, his wife Elizabeth conceived, and hid herself five months, saying,
Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
25 “Thus the LORD has done to me, in days in which He looked on [me], to take away my reproach among men.”
Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
26 And in the sixth month the messenger Gabriel was sent by God, to a city of Galilee, the name of which [is] Nazareth,
Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
27 to a virgin, betrothed to a man, whose name [is] Joseph, of the house of David, and the name of the virgin [is] Mary.
Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
28 And the messenger having come in to her, said, “Greetings, favored one, the LORD [is] with you; blessed [are] you among women”;
Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
29 and she, having seen, was troubled at his word, and was reasoning of what kind this salutation may be.
Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
30 And the messenger said to her, “Do not fear, Mary, for you have found favor with God;
Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
31 and behold, you will conceive in the womb, and will bring forth a Son, and call His Name Jesus;
Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
32 He will be great, and He will be called Son of the Highest, and the LORD God will give Him the throne of His father David,
Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
33 and He will reign over the house of Jacob for all ages; and of His kingdom there will be no end.” (aiōn g165)
Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
34 And Mary said to the messenger, “How will this be, seeing I do not know a husband?”
Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
35 And the messenger answering said to her, “The Holy Spirit will come on you, and the power of the Highest will overshadow you, therefore also the holy-begotten thing will be called Son of God;
Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
36 and behold, Elizabeth, your relative, she also has conceived a son in her old age, and this is the sixth month to her who was called barren;
Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
37 because nothing will be impossible with God.”
Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
38 And Mary said, “Behold, the maidservant of the LORD; let it be to me according to your saying,” and the messenger went away from her.
Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
39 And Mary having arisen in those days, went into the hill-country, with haste, to a city of Judea,
Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
40 and entered into the house of Zacharias, and greeted Elizabeth.
Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
41 And it came to pass, when Elizabeth heard the salutation of Mary, the baby leapt in her womb; and Elizabeth was filled with the Holy Spirit,
Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
42 and spoke out with a loud voice and said, “Blessed [are] you among women, and blessed [is] the Fruit of your womb;
Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
43 and from where [is] this to me, that the mother of my Lord might come to me?
Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
44 For behold, when the voice of your salutation came to my ears, the baby in my womb leapt in gladness;
Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
45 and blessed [is] she who believed, for there will be a completion to the things spoken to her from the LORD.”
Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
46 And Mary said, “My soul magnifies the LORD,
Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
47 And my spirit was glad on God my Savior,
Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
48 Because He looked on the lowliness of His maidservant, For behold, from now on all the generations will call me blessed,
Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
49 For He who is mighty did great things to me, And holy [is] His Name,
Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
50 And His kindness [is] to generations of generations, To those fearing Him;
Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
51 He did powerfully with His arm, He scattered abroad the proud in the thought of their heart,
Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
52 He brought down the mighty from thrones, And He exalted the lowly,
De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
53 He filled the hungry with good, And the rich He sent away empty;
De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
54 He has taken hold of His servant Israel, To remember kindness,
Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid. (aiōn g165)
56 And Mary remained with her about three months, and turned back to her house.
Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
57 And to Elizabeth was the time fulfilled for her bringing forth, and she bore a son,
Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
58 and the neighbors and her relatives heard that the LORD was making His kindness great with her, and they were rejoicing with her.
Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
59 And it came to pass, on the eighth day, they came to circumcise the child, and they were calling him by the name of his father, Zacharias,
Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
60 and his mother answering said, “No, but he will be called John.”
Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
61 And they said to her, “There is none among your relatives who is called by this name,”
Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
62 and they were making signs to his father, what he would wish him to be called,
Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
63 and having asked for a tablet, he wrote, saying, “John is his name”; and they all wondered;
Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
64 and his mouth was opened immediately, and his tongue, and he was speaking, praising God.
Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
65 And fear came on all those dwelling around them, and in all the hill-country of Judea were all these sayings spoken of,
Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
66 and all who heard laid them up in their hearts, saying, “What then will this child be?” And the hand of the LORD was with him.
Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
67 And his father Zacharias was filled with the Holy Spirit, and prophesied, saying,
Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
68 “Blessed [is] the LORD, the God of Israel, Because He looked on, And worked redemption for His people,
Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
69 And raised a horn of salvation to us, In the house of His servant David,
Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun; (aiōn g165)
71 Salvation from our enemies, And out of the hand of all hating us,
Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
72 To do kindness with our fathers, And to be mindful of His holy covenant,
Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
73 An oath that He swore to Abraham our father,
Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
74 To give to us, without fear, Having been delivered out of the hand of our enemies,
Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
75 To serve Him, in holiness and righteousness Before Him, all the days of our life.
I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
76 And you, child, Prophet of the Highest will you be called; For you will go before the face of the LORD, To prepare His ways.
Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
77 To give knowledge of salvation to His people In forgiveness of their sins,
Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
78 Through the yearnings of our God, In which the rising from on high looked on us,
Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
79 To give light to those sitting in darkness and death-shade, To guide our feet to a way of peace.”
Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
80 And the child grew, and was strengthened in spirit, and he was in the deserts until the day of his showing to Israel.
Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
