Luke 23
1 And having risen, the whole multitude of them led Him to Pilate,
Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
2 and began to accuse Him, saying, “We found this One perverting the nation, and forbidding to give tribute to Caesar, saying Himself to be Christ, a king.”
Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»
3 And Pilate questioned Him, saying, “You are the King of the Jews?” And He answering him, said, “You say [it].”
Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»
4 And Pilate said to the chief priests and the multitude, “I find no fault in this Man”;
Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.»
5 and they were the more urgent, saying, “He stirs up the people, teaching throughout the whole of Judea—having begun from Galilee—to this place.”
Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»
6 And Pilate having heard of Galilee, questioned if the Man is a Galilean,
När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.
7 and having known that He is from the jurisdiction of Herod, he sent Him back to Herod, he also being in Jerusalem in those days.
Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.
8 And Herod rejoiced exceedingly having seen Jesus, for he was wishing to see Him for a long [time], because of hearing many things about Him, and he was hoping to see some sign done by Him,
När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
9 and was questioning Him in many words, and He answered him nothing.
Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.
10 And the chief priests and the scribes stood vehemently accusing Him,
Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.
11 and Herod with his soldiers having set Him at nothing, and having mocked, having cast radiant apparel around Him, sent Him back to Pilate,
Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.
12 and both Pilate and Herod became friends with one another on that day, for they were previously at enmity between themselves.
Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.
13 And Pilate having called together the chief priests, and the rulers, and the people,
Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket
14 said to them, “You brought this Man to me as perverting the people, and behold, I having examined [Him] before you, found no fault in this Man in those things you bring forward against Him;
och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.
15 no, neither Herod, for he sent Him back to us, and behold, nothing worthy of death is having been done by Him;
Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.
16 having corrected, therefore, I will release Him,”
Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»
17 [[for it was necessary for him to release to them one at every celebration, ]]
18 and they cried out—the whole multitude—saying, “Away with this One, and release Barabbas to us,”
Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.»
19 who had been cast into prison, because of a certain sedition made in the city, and murder.
(Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)
20 Pilate again then—wishing to release Jesus—called to them,
Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.
21 but they were calling out, saying, “Crucify! Crucify Him!”
Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»
22 And he said to them a third time, “Why, what evil did He do? I found no cause of death in Him; having corrected Him, then, I will release [Him].”
Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»
23 And they were pressing with loud voices asking Him to be crucified, and their voices, and those of the chief priests, were prevailing,
Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.
24 and Pilate gave judgment for their request being done,
Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.
25 and he released him who because of sedition and murder has been cast into the prison, whom they were asking for, and he gave up Jesus to their will.
Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.
26 And as they led Him away, having taken hold on Simon, a certain Cyrenian, coming from the field, they put the cross on him to carry [it] behind Jesus.
När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.
27 And a great multitude of the people were following Him, and of women, who also were beating themselves and lamenting Him,
Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.
28 and Jesus having turned to them, said, “Daughters of Jerusalem, do not weep for Me, but weep for yourselves and for your children;
Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.
29 for behold, days come in which they will say, Blessed the barren, and wombs that did not bear, and breasts that did not give suck;
Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'
30 then they will begin to say to the mountains, Fall on us, and to the hills, Cover us;
Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'
31 for if they do these things in the green tree, what may happen in the dry?”
Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»
32 And there were also others—two evildoers—with Him, to be put to death;
Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.
33 and when they came to the place that is called “[Place] of [the] Skull,” there they crucified Him and the evildoers, one on the right hand and one on the left.
Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
34 And Jesus said, “Father, forgive them, for they have not known what they do”; and parting His garments they cast a lot.
Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --
35 And the people were standing, looking on, and the rulers were also sneering with them, saying, “He saved others, let Him save Himself, if this be the Christ, the Chosen One of God.”
Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»
36 And the soldiers were also mocking Him, coming near and offering vinegar to Him,
Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin
37 and saying, “If You are the King of the Jews, save Yourself.”
och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»
38 And there was also an inscription written over Him [[in letters of Greek, and Latin, and Hebrew]]: “THIS IS THE KING OF THE JEWS.”
Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»
39 And one of the evildoers who were hanged was slandering Him, saying, “If You are the Christ, save Yourself and us.”
Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»
40 And the other answering, was rebuking him, saying, “Do you not even fear God, that you are in the same judgment?
Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
41 And we indeed justly, for we are receiving back [things] worthy of what we did, but this One did nothing out of place”;
Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»
42 and he said to Jesus, “Remember me, Lord, when You may come in Your kingdom”;
Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»
43 and Jesus said to him, “Truly I say to you, today you will be with Me in Paradise.”
Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»
44 And it was, as it were, the sixth hour, and darkness came over all the land until the ninth hour,
Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,
45 and the sun was darkened, and the veil of the temple was torn in the middle,
i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.
46 and having cried with a loud voice, Jesus said, “Father, into Your hands I commit My spirit”; now having said this, He breathed His last.
Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.
47 And the centurion having seen what was done, glorified God, saying, “Truly this Man was righteous”;
Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»
48 and all the multitudes having come together to this sight, beholding the things that came to pass, turned back striking their breasts;
Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.
49 and all His acquaintances stood far off, and women who followed Him from Galilee, beholding these things.
Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.
50 And behold, a man, by name Joseph, being a counselor, a man good and righteous,
Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,
51 from Arimathea, a city of the Jews, who also himself was expecting the Kingdom of God, he was not consenting to their counsel and deed,
som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.
52 he having gone near to Pilate, asked for the body of Jesus,
Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
53 and having taken it down, he wrapped it in fine linen, and placed it in a hewn out tomb, where no one was yet laid.
Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.
54 And it was [the] Day of Preparation, and Sabbath was approaching,
Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.
55 and the women who also have come with Him out of Galilee having followed after, beheld the tomb, and how His body was placed,
Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.
56 and having turned back, they made ready spices and ointments, and on the Sabbath, indeed, they rested, according to the command.
Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
